Astrid Sylwans femte årstid handlar inte om väder, tidpunkt eller naturens växlingar.
– Måleriet är sin egen årstid, jag tänker att jag målar landskap som kräver sin egen tid och utrymme.
Astrid Sylwan visar runt i den stora hallen där fyra stora dukar i formatet på över fyra kvadratmeter gör själva stommen i utställningen. Runt om på väggarna hänger mindre målningar, som liksom balanserar intrycket. Varma färger balanseras med kalla, rena ytor väger upp det belamrade. På några väggar hänger akvareler.
– Jag ser dem som dagboksanteckningar, det är snabba intuitiva arbeten, jag tänker att de är nyttiga, de rensar blicken, ungefär som när man äter ingefära mellan sushibitarna för att rensa smaklökarna.
De allra flesta målningarna har hon gjort specifikt för denna utställning.
– Det jag visar här är två års arbete, säger hon.
Astrid Sylwan intresserar sig för färg. Men inte nödvändigtvis själva kulören.
– Det handlar mer om hanteringen av färgen, om färgen som ett material snarare än en färg, säger Astrid Sylwan, som använder sig av gummiskrapor, breda penslar eller låter färgen rinna.
– Mitt arbete består av färgpåläggning, att med olika lager bygga rumslighet, får dukarna att vibrera, ge dem liv.
Det är inte första gången som Astrid Sylwan ställer ut i Eskilstuna konstmuseum. 2008 fick hon Peter Dahls stipendium ur Carl-Axel Valéns stiftelse och visade år 2009 utställningen "Triumph and disasters" i museet.
– Att ha ställt ut här förut gör att det känns lite som ett bokslut. Man kan se sin egen utveckling.
I rummet intill råder en helt annan stämning än bland Astrid Sylwans storskaliga och färgsprakande abstrakta målningar. Där visar Eskilstuna konstförenings stipendiat, Åsa Davidsson upp föreställande måleri som för tankarna till barndomsminnen och sagans fantasivärld, trots att miljöerna som skildras är både realistiska och prosaiska.
Åsa Davidsson, som är född och uppvuxen i Eskilstunatrakten har nyligen flyttat tillbaka till sina föräldrars hus. Att vända tillbaka är något hon ägnar sig åt också i sitt måleri. Målningarna föreställer scener, ofta med en flicka, som är Åsa, men kanske även betraktaren. Miljöerna är övergivna platser, lite farliga platser, bakgårdar eller vattensamlingar.
– Jag började måla sent, när jag var 30, och målade först bara abstrakta saker. Jag kunde inte teckna!
Genom åren har hon kämpat på med tecknandet, gått kurser, tecknat kroki, och tränat och tränat. I dag kan hon teckna, det råder ingen tvekan om när man ser hennes målningar.
– Nu försöker jag släppa igen, säger Åsa Davidsson, som får ta emot stipendiet på 5 000 kronor i dag, lördag.
Summan är kanske inte så stor, men konstföreningens ordförande, Sven Janeheden, påpekar att så gott som samtliga 60 stipendiater genom åren har blivit etablerade konstnärer.
I vintras visades utställningen "Vi har en viktig grej på gång – konsten att förändra med bild" i Grafikens hus i Mariefred. Sju av Sveriges mest namnkunniga serieskapare hade bjudits in för att testa att gå över från serierutor till grafiska blad. Liv Strömquist, Sara Granér, Joanna Hellgren, Hanna Gustavsson, Julia Torell, Joanna Rubin Dranger och Mats Jonsson medverkade. Hela utställningen förintades i branden som förstörde Grafikens hus i mars i år.
– Vi har tryckt upp hela utställningen igen, berättar Nina Beckmann, vd för Grafikens hus.
Och nu ska utställningen ut på turné till sju kommuner i Sverige. Första stopp är Eskilstuna konsthall.
– Vi kommer att ha ett aktivt pedagogiskt program, med flera workshops och föreläsningar, säger Nina Beckmann.
Ett av syftena med utställningen är att lyfta fram och hitta nya röster och berättelser i serievärlden, säger Nina Beckmann, som tycker att det är mycket roligt att kunna nå ut med c/o-utställningar.
Ett annat sätt att nå ut är via webben. Till utställningen finns sajten enviktiggrej.se där man kan ladda upp sina serier och publicera dem eller skapa sina egna med hjälp av en seriegenerator.