Jag läser just nu Jens Liljestrands friska och underhållande biografi om Vilhelm Moberg, ”Mannen i skogen”, något jag säkerligen inte är ensam om i dessa dagar, i svallvågorna efter alla hårda julpaket med böcker inslagna. Det är en rejäl kloss dessutom. Likt en möbel upptar den halva nattduksbordet. Där kan man läsa om Mobergs tidiga kopplingar till Katrineholm, som jag tidigare skrivit om i KK (1/4 2017). Han gick på Katrineholms praktiska läroverk (där Viadidakt ligger i dag) från hösten 1917 till hösten 1918, knappt ett år alltså, tills han fick spanska sjukan och slutade. Läroverket kontrasterar Liljestrand mot Mobergs tidigare lärosäte, Grimslövs folkhögskola, som var betydligt friare medan Katrineholm mest var ”korvstoppning med ambitionen att snabbast och billigast möjligt täppa igen de luckor som folkskolan lämnat efter sig.” Läroverket i Katrineholm var mest en skola för blivande stenografer, hushållerskor och expediter, som gjorde arbetar- och bondeklassen redo för järnvägarna, butikerna, postverket och kontoren, skriver Liljestrand. Tur att inte Moberg stannade kvar i Katrineholm då, tänker en annan när man läser. Men frågan är om den mekaniska pedagogiken här hade stoppat en sådan som han ändå? Jag tvivlar.