Vad är en eldsjäl för dig?
– Någon som brinner för någonting, antingen det är att rädda flyktingar akut, som min fru gör nu, eller att nöta på år efter år i en förening, säger Mats Fredriksson.
Känner du dig som en eldsjäl?
– Nej, det tycker jag väl inte. Gemensamt för alla eldsjälar är väl att de sysslar med något de tycker är kul samtidigt som det glädjer andra.
Vad är viktigast, att själv få glädjas eller att glädja andra?
– Svårt att säga. Jag har hållit på i nästan 40 år, det är ett jobb som ska göras för att det ska funka.
I 37 år har du sysslat med basket, hur började det?
– Jag är faktiskt ingen basketspelare själv, jag började inom fotbollen. Sen hamnade jag i styrelsen för KIF och fick frågan om jag ville administrera basketens ungdomsverksamhet. Så fick jag ta hand om stadsdelsserien för ungdomar upp till årskurs sex.
Varför basket?
– Jag halkade in på det bara. Samtidigt är det en jävligt rolig sport. En kombination av teknik, strategi, styrka och snabbhet. Det är ett spel som går fort, man måste vara ganska smart för att spela bra basket. En av världens största sporter efter fotbollen, säger Mats Fredriksson.
Hur har basketen förändrats genom åren?
– Precis som i alla andra lagsporter har det blivit svårare att fylla lag. Många barn spelar, men det är svårare att få dem att fortsätta i högre åldrar. Där har vi en stor utmaning eftersom barn rör sig allt mindre i dag.
Vad är det bästa med att vara idrottsledare?
– Alla dessa människor man träffar genom åren. Någonstans mellan 3 000 och 4 000 ungdomar har spelat basket genom åren i KIF, de flesta vet vem jag är. På senare år har jag coachat barn vars föräldrar jag coachade för länge sedan.