Syftet med projektet är dels att främja miljön genom att minska matsvinnet, dels att hjälpa människor som har det tufft.

Maten kommer från ICA-butiken på orten.

Tre fredagar har frivilliga samlats för att packa den i påsar som har delats ut dagen därpå. Under förra veckan delade de ut frukt och grönt under både onsdagen och torsdagen. Och under fredagen packades ännu fler påsar, den här gången med bröd.

‒I nuläget är vi en liten grupp som jobbar med det här, berättar Therese Allard, som är initiativtagare till projektet.

Idén kommer från Gävle där en man som heter Lasse Wennman startade upp Matakuten för ett par år sedan.

‒Vi har bott i samma by i Småland. Jag känner honom bara ytligt men jag läste om honom när han startade sitt projekt och jag har haft lite kontakt med honom efter det, berättar Therese Allard.

Hon tyckte att det här var en idé som man borde jobba med även i Vingåker. Så hon drog ihop till ett möte, startade en projektgrupp och testade.

‒Människor är tacksamma, glada när de får. De har oftast också ett stort behov av att få prata lite, säger Therese Allard.

De vänder sig bland annat till nyanlända och asylsökande, ensamstående med barn, pensionärer med tom plånbok.

Den här fredagseftermiddagen packar frivilligarbetarna sammanlagt femtio påsar med två bröd i varje.

‒Vi försöker packa om varorna så lite som möjligt, säger Lars Olsson.

När det gäller frukt och grönt är det dock ett måste.

‒Om det är en tomat som är förstörd så tar vi bort den, sköljer de andra och packar om dem, säger Gunilla Porsvant.

‒Det svåra är att hitta alla människor. Vissa grupper är ju mer synliga än andra, säger Therese Allard.

‒Vi börjar samtidigt märka att människor börjar känna igen oss, säger Lars Olsson.

Med största sannolikhet blir det en fortsättning på projektet.

‒Troligtvis kommer vi att bilda en förening, Coompanion Sörmland har lovat att hjälpa oss med det, säger Lars Olsson.

De har också varit i kontakt med livsmedelsinspektören i kommunen, för att vara riktigt säkra på vilka varor de kan och får hantera.

‒Vi hoppas att det här ska bli någonting stort. Att fler vill haka på. Att vi ska ha en egen lokal, säger Therese Allard.

‒Men vi går i gång lite försiktigt och får se var det tar vägen, säger Lars Olsson.