Bland det första Mikael Andersson säger i intervjun är att han inte gillar att träna. Att gå på gym har inte har fallit honom på läppen alls.
– Jag är en lat jävel och går inte på Friskis. Jag vill lura mig själv till träning genom att göra något annat och få träningen på köpet, berättar han.
Lura sig själv ute i naturen har han gott om tillfällen till för det är just friluftsliv i olika former som är ett av Mikael Anderssons största intressen.
– Jag mår bra av att bara vara ute i naturen och det behöver inte vara kopplat till en prestation som att springa ett fjällmaraton eller att åka Vasaloppet. Det är fint att bara vara. Skogen ställer inga krav. Det är det bara du själv som gör.
En träningsform han gör ute i naturen är att helt enkelt ta ut en kompasskurs och sedan gå efter den, rakt fram genom skogen.
– Jag försöker att gå så rakt som möjligt och tar mig under nedfallna träd, hoppar över diken och stannar och gör armhävningar ibland. Det ser jag som ett träningspass.
Mikael berättar att han fyllt 50 och att en del höjer på ögonbrynen när han klättrar i träd. Själv förstår han inte varför man skulle behöva sluta med det.
– Jag skäms inte för det utan tycker det är skitkul. Samtidigt kan det vara riktigt jobbigt att ta sig uppför en stam som är slät. Det frestar på både armar och lår. Folk tycker att bergsklättring är okej – det är macho, men höjer på ögonbrynen för trädklättring. Jag hävdar bestämt att det bara är att klättra.
– Sedan är det förstås bra att vara lite försiktig när det gäller murkna grenar och sådant. En variant kan vara att klättra runt trädet i stället för att klättra högt upp i det.
För några år sedan började Miakel att gå runt med ryggsäcken packad med friluftsgrejer. Stormkök, tarp att sova under och mat. Och det även till och från jobbet. Något som stärkt kroppen.
– Jag går runt med en onödigt tung ryggsäck på mellan 13–15 kilo. De första 14 dagarna var det tufft men nu är det inga problem längre. Och när jag väl ska ge mig ut på längre vandringar och bär runt 20 kilo, då är jag förberedd. Det är inte alls lika tungt då.
En bieffekt har blivit att kollegorna kallar Mikael Andersson för Skalman. Och han har inte bara med sig utrustningen för att få träning.
– Ibland övernattar jag på vägen hem från jobbet, så ibland kommer jag aldrig hem innan det är dags att jobba igen. Det kan jag verkligen rekommendera, det är nätterna utomhus jag kommer ihåg, då händer det alltid något. De inomhus flyter bara ihop.
Något han verkligen vill tipsa om är att bryta sina vanor på väg till eller från skola eller arbete.
– Jag föreslår att man går en ny väg, helst i naturen, i alla fall en gång i månaden. I Eskilstuna finns tre fina naturreservat på gångavstånd från centrum som jag brukar besöka. Och det är inte bara reservaten, det finns jättemycket fin natur i hela Sörmland.
Att just slå ett slag för naturen och äventyren runt knuten är något Mikael Andersson brinner för. Något som gör avtryck i hans blogg som heter just Näräventyr.
– Jag tycker om vardagsnära äventyr. Man behöver inte åka till en regnskog på andra sidan jorden för att uppleva spänning och dramatik, det finns bakom husknuten. Och man behöver inte ha värsta utrustningen, det går att göra med sina vardagskläder. Men det kanske i och för sig säger en del om hur jag går klädd till vardags.