Det var när han fick höra att de som klarade Halvvättern, 15 mil, på under fem timmar som han började träna.
– Träna. Jag började tokköra, säger han.
Han fick extramedaljen efter att ha kört på fyra timmar och 24 minuter. Sedan dess har han åkt Halvvättern varje år. Och förbättrat tiden för varje gång.
– I år trampade jag på 3,47, säger han.
39-åringen, han blir 40 i augusti, upplever helhetskänslan med cyklingen som tjusningen.
– Den är beroendeframkallande. När man blir ett med vägen, fartkänslan, det är så njutbart.
Inte så konstigt då att han trampade 1 900 mil och är på god väg mot 1 000 hittills i år.
– Det finns så många härliga vägar runt Katrineholm. Runt Tisnaren är en av flera favoriter, men det spelar egentligen ingen roll åt vilket väderstreck man kör. Det finns fina vägar överallt.
Han tränar helst ensam och det var när han körde sitt första klubbmästerskap med Ceres, de 5,6 milen runt Öljaren, som han definitivt bestämde sig för att satsa på tempoloppen.
– Det är så jobbigt, men den som är starkast vinner. Man kör ju helt själv och kan inte vila sig i någon klunga. Det är bara du och cykeln mot de andra.
Därför nöjer sig Andreas med att köra fredagens tempolopp i Sunne.
– Jag har tittat lite på banprofilen. Det är ganska backigt.
En bana som skulle kunna få vem som helst att bli lite fundersam. Men inte Andreas, han tycker bara att den ser inspirerande ut.
– Hårt kuperade Värmlandsvägar, det gillar jag. Jag gillar när det går uppför. Backarna är min styrka, säger han.
Men trots att han på snarlika banor i veterancupen nått snittfarter runt 41 kilometer i timmen tror han inte att det räcker till medalj bland 50-talet startande på SM.
– Jag kör den tuffaste klassen, H40. Jag tänker in placering utan vill bara göra en SM-debut med ett bra åk, ta mig i mål med en härlig känsla.
Ytterligare fyra Ceresåkare är anmälda till veteran-SM och de ska köra både tempo- och linjeloppen. Det är Magnus Påhlsson (H50), Göran Pettersson och Jan Johansson (båda i H60) och Annika Larsson (D50).