Konsumenterna har också ett ansvar för framtidens lokaljournalistik.
Det var rubriken på Expressens chefredaktör Thomas Mattssons blogginlägg häromdagen. Jag håller med och ämnet är ständigt aktuellt på Facebook där tidningars artiklar delas som bara den. För det mesta delar människor artiklar som är helt okej att dela på Facebook. Men i vissa fall så blir delningen ett brott.
På vår hemsida, kkuriren.se, publicerar vi all journalistik som våra journalister producerar. Vissa jobb bjuder vi på gratis och dessa kan konsumeras av alla. De här artiklarna vill vi gärna att så många som möjligt delar på till exempel Facebook genom en länk till vår hemsida. Andra jobb – de flesta – lägger vi bakom lås, och då är det bara den betalande läsaren som kommer åt materialet genom att logga in. Snålt, menar en företagare som i veckan valde att kopiera texten bakom låset och sedan sprida artikeltexten gratis via sin egen Facebooksida. Dessutom lät företagaren sina Facebookvänner förstå att det här med låsta artiklar var något som hen ogillade skarpt och kallade Katrineholms-Kuriren snål.
Men så här: en tidning är som vilket företag som helst. Vi lever av att sälja vår produkt. Hur många företagare känner du som ger bort sina produkter? I vårt fall är produkten journalistik. Och vårt företagande går ut på att ta betalt för denna journalistik.
Men hur var det nu då, det där med Facebookdelningen som är ett brott? Jo, att ta en text (som i vårt fall en låst artikel), kopiera den eller för all del även att ta en bild av den i tidningen, och sedan lägga ut det på sin Facebooksida (eller sprida det på annat sätt som gör att allmänheten kan ta del) medför ett brott mot upphovsrätten och kallas upphovsrättsintrång. Den som gör kopian stjäl vår produkt och ger ut den som sin. Den som gör så kan åtalas. Och vi har rätt att kräva skadestånd.
Upphovsrättsjuristen gör mycket klart att vi kan skicka en faktura till företagaren som gjort kopian av den låsta texten och delat på sin Facebooksida. En faktura som motsvarar den summa som det kostar att ta fram en journalisttext. Kanske några tusen. Kanske mer om texten är unik och har tagit lång tid att jobba fram. Är det bilder med, ja då läggs ytterligare tusenlappar på.
Journalistik är inte gratis – lika lite som andra företags produkter är det. Däremot producerar vi en produkt som är ett viktigt ben i demokratin och som de allra flesta av oss är överens om att vi inte har råd att förlora. Många åsikter finns om hur den allt magrare plånboken hos medieföretagen ska kunna fyllas på och räddas, rädda journalistiken, rädda artiklarna. Presstöd? Mer annonser?
Expressens Thomas Mattsson har ett svar på frågan som är väldigt tydligt: använd din konsumentmakt! Börja betala för journalistiken. Vill du veta vad som händer, ha en plattform för information, vara med och skapa debatt – ja, då skaffar du en prenumeration på Katrineholms-Kuriren.