Det var överraskande tyst och lugnt minuterna före matchen, medan oljemaskinen ännu preparerade banorna.
– Nåja, om man lyssnade riktigt noga hörde man nog lite tuggande och en och annan psykning, säger Richard Karlström i Vingåker.
När matchen kom igång blev det desto högre stämning. Och det var Vingåkersspelarna som tjoade mest.
– Vi fick spelet precis dit vi ville. Vi har ett ställe i banan, precis där bollen vänder in mot strikefickan som vi alla försöker träffa. När vi gör det och alla prickar samma ribba spårar vi åt varandra och det blir inga överraskningar när man byter bana, så att säga, fortsätter Richard Karlström och såg en fördel för sitt lag att lira på nyoljade banor.
För det var Vingåker som tog initiativet från första rutan och släppte det inte förrän i tredje serien.
– Vi hade snudd på att vinna första serien med 5–0, men det blev 4–1, säger Richard Karlström.
Efter två serier hade Vingåker drygat ut ledningen till 8–2 och förstört lite av derbystämningen. Men så kom tredje serien ...
– Jag vet inte varför, men just där har vi haft problem hela säsongen. Nu räddade Tomas Niva och Mikael Wingqvist oss. De tog vår enda seger, men som innebar att vi i alla fall säkrat minst oavgjort när en serie återstod.
Där återtog Vingåker kommandot och vann till slut med 14–6. Det var framför allt en högre jämnhet som avgjorde.
– Vi hade sex man över 800 och dessutom klev debutanten Jonny Johansson in efter en serie och levererade 626, säger Richard Karlström.
I Kaik var Alexander Karlsson ensam om att nå över 800 och bara tre spelare ytterligare klättrade över 700. Med så klena resultat är det inte lätt att vinna några division 1-matcher.
Kaik–VBK 6–14 (6 003–6 491)
Kaiks bästa: Alexander Karlsson 820, Ragnar Gustafsson 796, Anders Malmberg 793, Fredrik Malmström 737.
Vingåkers bästa: Marcus Eriksson 877, Martin Skagerström 828, Richard Karlström 825, Tomas Niva 805, Mikael Wingqvist 803.