Under vecka 28 och 29 kryllar Fageröns badplats i Björkvik av folk, redan tidigt om morgnarna. Glindrans IK håller traditionsenligt sommarsimskola under veckorna, och bassängen – ja, det är sjön Näsnaren.
– I en sjö upplevs vattnet olika, beroende på temperaturen i luften, i vattnet, vågor och reflektionen från solen. Många barn som kan simma 200 meter i bassäng, är nästan livrädda i den här kontexten, utomhusmiljön. Det gäller att man klarar av de här växlingarna, säger Kicki Karlsson.
En tavla uppe på land visar att temperaturen i vattnet, denna torsdag i mitten av juli, är 20 grader. När simskolebarnen närmar sig bryggorna viker resten av besökarna undan.
– Jag vill att ni hoppar som stjärnor!, instruerar simläraren Jens Örnehed, och barnen i fortsättningsgruppen lyder.
Lektionerna har inledningsvis en mer lekfull karaktär. Barnen värmer upp med Under hökens vingar kom, och de första aktiviteterna i vattnet är lättsamma. Upplägget har ett tydligt syfte.
– Kylan, vågorna och ovissheten när man inte ser botten, det är något som många barn är rädda för. När de leker så mycket i vattnet lär de sig att övervinna den rädslan, säger Maria Meldert, vars åttaåriga dotter Felicia Meldert deltar i simskolan för andra året.
– Förra året var hon jätteblyg och ville inte alls vara med. Nu har hon längtat i ett år efter att få komma tillbaka, och har redan tagit årets simborgarmärke, säger Maria Meldert.
Men simskolan är inte bara till för barnen. Glindrans IK uppmanar även vuxna att regelbundet testa sina simkunskaper, genom att ta simborgarmärket årligen. Simborgarmärket intygar att du kan simma 200 meter med valfritt simsätt på djupt vatten, vilket är kravet för att anses simkunnig. Dessutom ökar chansen att man kan rädda livet på sitt barn, om olyckan är framme.
Barnen får också testa på mer utmanande situationer, som att simma med kläderna på, när Björkviks frivilligbrandkår gästar simskolan.
– Det är en viktig erfarenhet att få känna på att det kan vara jobbigt och utmanande, men ändå veta att man klarar av det, säger Kicki Karlsson och fortsätter:
– Det blir ett säkerhetstänk på individnivå, och man kan inte curla barnen utan de måste få erfarenheterna för att kunna lära sig av dem. Barn måste bli bärare av erfarenheter i sina egna kroppar.