– Jag ångar ingenting. I stället är jag väldigt tacksam över att ha fått rest så mycket och jag skulle inte haft så bra betyg om det inte vore för mina skador, säger Nina Bärlin.
Hon bor tillfälligt i Katrineholm igen, men snart går flyttlasset till huvudstaden. Där väntar förhoppningsvis ett nytt jobb, inom PR- och sportbranschen. Och basketlir i antingen division 1 eller 2.
– Det blir endera Polisen i ettan eller så fortsätter jag med Central i tvåan, samma serie som KIF, säger 29-åringen som nu har trappat ner på sitt basketspelande.
– Man måste lyssna på kroppen, det är inte lätt. Men mina knän håller inte.
Nina Bärlin visade sig vara en baskettalang i KIF utöver det vanliga. Efter högstadiet gick flytten till basketgymnasiet i Huskvarna.
– Jag blev mer eller mindre hotad av min landslagstränare att åka. Om jag inte åkte skulle jag inte vara garanterad en plats i landslaget, minns Nina skrattandes.
Att flytta till basketgymnasiet ångrar hon inte, säger att det var ett lätt val för en träningsnarkoman som henne. Två pass om dagen och plugg på det var inga problem. Hon utvecklades som spelare och byggde upp fysiken. Hon trivdes bra på skolan. Men erkänner också att det var en tuff period för den hemmakära 15-åriga Nina.
– Jag hade en sådan svår hemlängtan att det var jobbigt. Min mamma kom ofta ner på helgerna till mig.
Läs mer i dagens papperstidning.