I ett volleylag är det sex spelare på plan samtidigt och en spelare på bänken som hoppar in och ut beroende på hur laget står i rotationen. Sedan finns det också ett gäng killar i laget som ofta står nere i hörnet av hallen och värmer upp under kanske två timmar. När sedan matchen är över har de kanske inte fått spela en enda boll.

Bänkvärmarna finns i VVK, precis som i de andra elitlagen, och vi beslutade oss för att prata med Chris Kalfic, Jesper Ullberg, Hannes Olofsson och Andreas Brinck.

Den förstnämnde, Chris Kalfic, är också den pratgladaste av dem och han gjorde det som alla bänkvärmare drömmer om. Att få komma in i matchen istället för det utländska proffset och bli matchhjälte. Precis det gjorde han mot Södertelge för ett par veckor sedan.

Artikelbild

Max Regitnig, Hannes Olofsson, Gustav Wessberg och Axel Qvarnström har fått en viss vana att nöta bänk, men de väntar bara på att få chansen, då tänker de ta den. Precis som deras polare Chris Kalfic gjorde häromveckan, men han hann iväg innan vi tog bilden.

– Alla vi som sitter på bänken vill förstås spela. Men sedan är det olika hur man tar det. En del känner att de inte har något att förlora och bara öser på, andra blir rädda för att göra bort sig när man får chansen. Jag känner att jag vill ta varje chans, säger han.

Hur är det med er, sitter ni inte och önskar att någon ska bli skadad, sjuk, eller spela dåligt?

Alla skrattar, men ingen erkänner det förstås.

– Man vill ju få chansen, men man önskar ingen att bli skadad givetvis, säger Kalfic.

Konkurrensen om A-lagsplatserna är knivskarp, det märks inte minst på träningarna som kan bli rena slutspelsmatcherna.

– När vi delar in oss A mot B så blir det stenhårt, vi vill visa att vi är lika bra och B har slagit A-formationen X antal gånger, säger Hannes Olofsson.

En volleymatch kan leva trots att den ser avgjord ut. Därför händer det ofta att man spelar med samma manskap hela matchtiden ut trots att matchen är körd åt ena eller andra hållet.

– Ligger vi under med 0–2 mot ett topplag och ligger under med 12–20 i tredje, då tycker jag att man borde släppa in lite bänkspelare så att de får känna på hur det är, säger Chris Kalfic.

Faktum är att tränaren Alex Jenkins håller med:

– Där kan vi bli bättre och utveckla, men man är ofta så fokuserad och tror hela tiden att vi kan vinna matchen, därför tänker man kanske inte helt rationellt, funderar han självkritiskt.

Hur är det med lagkänslan, är det två delar av ett lag på matcherna?

– Nej, på matcherna är vi ett lag och alla bidrar lika mycket och alla är lika glada om vi vinner och lika ledsna om vi förlorar, säger Hannes Olofsson.

vvk