Helt rätt utsågs tvåmålsskytten till matchens lirare i KVBS. Men han hade lika svårt att glädjas över priset som över segern.
– Valdemar Olsson har ingen pondus alls som domare. Han tappade matchen från början och sedan bara eskalerade det, sa Nils Wikström och gav en förklaring till att det blev en del palaver och gruff framför allt i första halvlek.
– Jag är inte bara arg. Jag är förbannad.
Så brukar det låta bland dåliga förlorare, men den här gången vann ju faktiskt KVBS. Men det tog flera minuter innan Nils Wikström hade lugnat ned. På sin breda norrländska konstaterade han till slut:
– Jo, det var skönt att vinna, men jag har ändå svårt att glädjas.
Han var nästan inne i omklädningsrummet när han ändå medgav att det var lite kul att spela, att det var två lag som bjöd upp.
För KVBS blev bilden annorlunda jämfört med tidigare matcher då motståndarna oftast backat hem. Det förändrade spelet. I stället för att vända och börja om både en och två gånger var direktivet för kvällen att gå mera rakt på.
– Vi sa att vi skulle försöka få ur bollen en gång i stället för två och det gjorde vi bra, sa KVBS-tränaren Andreas Staaf.
Mest nöjd var han med sitt mittfält som ideligen kom med fart mot ett backande Unik-försvar.
– Och så är jag glad för den moral mina killar visade som inte rycktes med i grinigheterna som uppstod på planen.
– Vi visade också att vårrt tempo är vår styrka. Unik kroknade och våra sista 20 minuter var mycket starka, sa Andreas Staaf.