Det var för dimmigt för att lyfta på lördagen, men Erik Holmestig, som äger planet, räknade med att dimman skulle lätta så att han skulle kunna flyga hem till Gävle.
Erik Holmestig är uppväxt i Österåker där familjen fortfarande bor kvar och han har varit flygintresserad sedan barndomen.
– Men jag insåg nog rätt tidigt att pilotyrket inte var för mig, säger han.
I stället blev det sportflygplan och de senaste sju åren Sunny, som klassas som ultralätt. Planet har tvåtaktsmotor och drivs med bensin med oljeinblandning. "Ultralätt" är en egen flygplansklass, som man får underhålla själv med regelbundna besiktningar. Ramen är gjord av aluminium och vingarna av så kallad dacronduk, vävd polyesterduk.
Bakom de två sätena i det öppna planet sitter bränsletankarna. De rymmer 40 liter, samma mängd som går åt på två timmars flygning.
Erik Holmestig bor numera i Gävle, där han arbetar på Länsstyrelsen, och för att klara sig den 18 mil fågelvägen långa vägen hem måste han landa och fylla på bränsle.
– Jag flyger till Hjälmarsund, sedan till Kvicksund, sedan går jag ned i Sala och fyller på.
Det ultralätta planet syns inte på radar, utan Erik Holmestig får, när han kommer i närheten av flygfält, anropa kontrolltornet och meddela var han är på väg.
Tidigare flög han en "trike", men efter en flygmässa i Tyskland såg han "Sunny" i en annons.
– Jag hyrde flyttbuss och vi körde ner till Tyskland och köpte planet, säger han.
Arne Westberg, pensionerad pilot och ordförande i Österåkers hembygdsförening, var på plats på Lindberga gärde på lördagen. Han kunde berätta att det inte var första gången ett plan landade där: 1938 fick en tysktillverkad B3:a gå ned just här, efter problem med bränsletankarna.
– Prästfrun i prästgården här intill var hemskt orolig för sina höns, som låg och ruvade, berättade Arne Westberg.