Theres Asp som bor i Lilla Lövhulta tillsammans med sin familj skrattar när hon berättar om alltihop.

I två veckors tid har det hörts ett mystiskt ljud nerifrån en gård i byn där det finns både verkstad och maskiner.

Familjen har spelat in det mystiska kvackandet, de har frågat runt och de har letat och letat.

– Vi tänkte att det var en fågel som ägnade sig åt det här kvackandet. Först funderade vi på om det till exempel kunde vara en brunstig and. Vi gick ut vid 22-tiden på kvällarna och det första vi såg var en ringduva, berättar Theres Asp.

Men ringduvor låter knappast sådär och häromkvällen gick man och barn ut igen – den här gången utrustade med ficklampor.

Då fick de svaret. Det fantastiskt starka ljudet kom från en knallgrön groda som befann sig där ensam på gruset bland grävskopor och järnskrot.

Grodan fick följa med familjen Asp hem och därefter började det riktiga detektivarbetet. Vad var det för en filur de hittat egentligen?

Theres Asp berättar att de har sökt på internet, de har skickat bilder och ljud till naturmorgon på P1, till Naturhistoriska, Skansenakvariet och de har frågat om Parken Zoo eller Djurmagazinet kan tänka sig att ta emot grodan.

– För själva har vi inte direkt planerat att ha en groda som husdjur, säger Theres.

Efter alla efterforskningar har de kommit fram till att familjens tillfällige gäst är en korallfingergroda. En exotisk groda som inte alls hör hemma i det svenska klimatet.

– Den hör hemma i Australien egentligen. Den ska inte ens vara i Sverige, men går nog att köpa och ha som husdjur, säger hon.

Hur den här grodan har hamnat där den har hamnat har hon ingen aning om. Ingen i området tycks ha saknat den i alla fall. Och speciellt tropiskt var det inte precis där den befann sig.

– Vi vet faktiskt inte om den har liftat med någon eller om den har blivit utsläppt någonstans ifrån, säger Theres Asp.