"Jag hade ingen aning om vad jag pratade om, det fick jag höra sen"

Mats Ganebring sätter sig i fåtöljen nedanför fotot på honom och hans fru Magdalena. På väggen mitt emot honom fanns en annan tavla. Den kommer från Thailand och har en grön ram med guldkant. Ramen var dubbelt så dyr jämfört med målningen som föreställer Buddha. I fönstret bredvid står en brun prydnadselefant. Den är också från Thailand.

– Vi har varit där i stort sätt varje år sen 2003. Sommaren är högsäsong på Koh Samui. Vi bor på samma ställe, har frågat barnen om de vill åka någon annan stans, men nej. Det blir ett andningshål i 3–4 veckor, säger Mats Ganebring och lutar sig tillbaka i den mjuka soffan.

Som 14-åring flyttade Mats från Nyköping till Katrineholm och fick omgående nya vänner. Kompisgänget roade sig med att spela bordtennis.

– Jag kommer så väl ihåg, vi hade upptaktsmöte en tisdag, det skulle börja klockan 18. När vi kom till hallen upptäckte vi att det inte började förrän 19. Vi bowlade så länge, bowlinghallen var ny då. Göran Karlsson i hallen sa till mig "jag tycker du har anlag för att bowla".

Mats började träna, på torsdagar. Han berättar att han tyckte det var skittråkigt att pendelträna och öva stegen.

– Det tog jag med mig som tränare sen.

Mats första tävling var Sjuttiaden. Han gick vidare från distriktet, via regionen till riksfinal. Den gick våren 1979 i Karlstad och det blev ingen succé för den oerfarna bowlaren.

– Jag uttalade mig i en tidning om att det var mycket olja på banan, jag hade ingen aning om vad jag pratade om, det fick jag höra sen.

Läs mer i lördagens Katrineholms-Kuriren