Högerextremisternas vän och understödjare – i Alabama och i Berlin, Nigel Farage, ledaren för den Putinunderstödjande partigrupp SD tillhör i EU-parlamentet. Foto:

Växlande vindar för SD:s utlandsvänner

Ledare

Internationell ytterhöger kan sörja ett bakslag i Alabama, men fröjdas över framsteg i Wien.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Senatsvalet i Alabama i tisdags tog Demokraterna hem, fast Donald Trump 2016 vann med 28 procentenheters marginal i denna hårt konservativa delstat.

Republikanen Roy Moore anklagades för att i yngre år ha varit sexuellt närgången mot tonårsflickor. Det bidrog troligen till förlusten. Men av större vikt är att Roy Moore tillhör en extrem flygel i sitt parti. Han är en del av den högerpopulism som är en fortsättning av 60- och 70-talens förbittrade försvar av den gamla diskrimineringen av svarta i södern. En del republikaner, främst i partiets näringslivsflygel, såg honom därför som ett hot mot delstatens rykte, som kunde skrämma bort företagsetableringar.

Så mycket mer stöd fick Roy Moore av den falang i Republikanerna som ideologiskt står europeisk högerradikalism nära och dels hyllar Donald Trump, dels driver fraktionsstrider för att i primärval göra republikanerna ännu mer högerpopulistiska. Steve Bannon, som en tid var en av Donald Trumps närmaste medarbetare, och som är inspirerad av europeisk nyfascism, kampanjade hårt och intensivt för Moore.

Vid Bannons sida i kampen för Moore syntes en figur som är högst intressant ur svenskt perspektiv – nämligen SD:s och Jimmie Åkessons internationelle partiledare Nigel Farage, som länge ledde det högerradikala engelska anti-EU-partiet UKIP. Vid det republikanska primärvalet i Alabama tidigare i höst, då ytterhögern segrade med Moore och eliminerade en sittande senator, var Farage på plats och kampanjade. Samme Farage var också i Berlin och talade för extremhögern i AfD inför tyska förbundsdagsvalet.

AfD och SD hör till samma grupp i EU-parlamentet, där Farage och UKIP är ledande. De har gång på gång röstat för den Kremlanpassade ståndpunkten i viktiga omröstningar om Europas linje mot Ukraina. Farage har varit i Sverige också, för ett år sedan då SD och deras närmaste broderpartier ordnade ett högerradikalt anti-EU-evenemang på Grand Hotell i Stockholm.

På SD:s landsdagar 2015 var inte Farage själv gäst, utan UKIP:s vice partiledare Paul Nuttell – en annan högerradikal som även utmärkt sig som klimatkvackare och viftat bort vad vetenskapen har att säga om klimathotet – och föreslagit upphävandet av skatter på fossila bränslen.

SD:s internationella vänkrets kan känna sig besviken över Alabama, och än mer över presidentvalet i Frankrike, där Jimmie Åkesson (SD) uttalade sig för val av den Putinfinansierade nyfascisten Marine le Pen.

I Österrike däremot är kristdemokraterna efter en markant högergir på väg att bilda regering med det högerradikala partiet FPÖ. Detta parti står nära fransk nyfascism och har även haft organiserat samarbete med SD. Sedan december 2016 har FPÖ ett formellt samarbetsavtal med den ryska regimens officiella maktparti Enade Ryssland.

Ett parti av den arten kommer Moderaternas och KD:s österrikiska partivänner nu att låta tillsätta försvars- och utrikesministerposterna. Som polisminister i Österrike väntas FPÖ:s partisekreterare placeras. SD kan glädjas. M och KD kommer väl att tiga allt vad de orkar.

Men bland annat i det västliga samarbetet om underrättelsetjänst kan Österrike framöver ses som en Moskvauppkopplad säkerhetsrisk.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

USAHögerextremisterLedareUtrikespolitik
Relaterat