Nyheter på svensk morgon-TV, en vanlig vårvinterdag. En folkhop på en offentlig plats stirrar på en scen. Männen trängs lite, och beter sig som om de väntade på första ronden i boxningsmatch – förväntansfullt och passivt aggressivt. Men det de ska bevittna är ingen idrottslig uppgörelse, utan en veritabel avrättning. På denna planet, i detta nu.
För trots att vi skriver 2014 är dödsstraff något som en liten grupp stater världen över fortfarande praktiserar. Människorättsorganisationen Amnesty International räknar till 22 länder. Och på medeltida vis arrangeras alltså avrättningar inför publik, som morbid underhållning under förevändningen att det har en avskräckande effekt på allmänheten.
Av Amnestys kartläggning för 2013 framgår att ett minskande antal länder praktiserar dödsstraff, men att totalen avrättningar ändå ökar. Trots att stater som Pakistan och Belarus avstod från att verkställa dödsdomar förra året så har fler människor fått sätta livet till i statliga avrättningar, globalt sett.
Amnesty konstaterar att Iran avrättade minst 369 människor, att Irak tog livet av minst 169 och att Saudiarabien hade ihjäl åtminstone 79 personer. USA avrättade 39 och Kina står bakom tusentals människors död. Amnesty antar också att den sektliknande regimen i Nordkorea har avrättat minst 70 människor – en siffra som sannolikt är klart underdriven.
Amnestys Salil Shetty säger i ett pressmeddelande att den brutala ökningen av avrättningar i länder som Iran och Irak är skamlig, men att länderna som fortsätter med dödsstraff isoleras allt mer. Och givetvis är det viktigt att fokusera på den positiva utvecklingen i stort. Men staterna som håller fast vid det barbari som dödsstraffet är måste granskas och kritiseras desto mer.
Amnestys mångåriga kampanj mot dödsstraff har bevisligen lett till stora förändringar. Den majoritet av världssamfundet som inte har dödsstraff har all anledning att pressa giganterna Kina och USA. Att dödsstraffet finns kvar i vissa stater i USA är en skamfläck för världens största demokrati. Så länge denna makabra praktik inte är helt borta ur det amerikanska rättssystemet har USA ett grundläggande problem med sin demokratiska legitimitet.
Det är talande att en växande supermakt som Kina i tysthet värnar ett så extremt uttryck för en diktatorisk kultur. Massavrättningar går inte ihop med att en stat gör anspråk på att vara en av världssamfundets ledande krafter.
Att länder som Nordkorea, Irak eller Iran ens skulle vara öppna för diplomatiska utspel vore naivt att tro. Ändå är Amnestys envisa ljus på det helvete som pågår i dessa länder inte utan betydelse. Världen måste få veta vad som händer, gång, på gång, på gång.