Göran Dahlström (S) är utan tvekan Katrineholms starke man. Han styr sin kommun utan att bli motsagd – förutom av oppositionen som ingenting har att säga till om.
Göran Dahlström blev kommunalråd 2006. Inför årets val har han blivit enhälligt föreslagen att stå som första namn på Socialdemokraternas lista och det innebär i praktiken att han fortsätter ytterligare en mandatperiod som kommunstyrelsens ordförande.
För Katrineholms fortsatta utveckling behöver det inte vara någon nackdel. Kommunen har utvecklats väl under åren. Katrineholm gör sedan nio år tillbaka ekonomiska överskott. Kommunen är skuldfri. I ett övergripande perspektiv får kommunen anses vara välskött.
Men det finns inslag i Göran Dahlströms styre som kan ifrågasättas. Hans snabba reaktioner på det som händer tenderar att vara populistiska. När nattpatrullerna klagade över att de inte har kommunala arbetskläder, så dröjde det inte länge förrän Dahlström initierat en översyn av behovet olika yrkesgrupper har av betalda kläder. Underförstått – nattpatrullerna kommer att få sina kläder.
Nu senast är det Bieborna som blev hörsammade. De hade lämnat en namnlista till kommunen om att de önskade en gångväg mellan Äsplund och Bie. En snabb utredning, initierad av Dahlström, öppnade en möjlighet. Och i fredags fick Bieborna besked om att en 430 meter lång gångväg är klar till skolstarten i höst.
Det är inte svårt att föreställa sig att många kommunanställda och Biebor – och andra – tackar för kommunalrådets insatser genom att välja den valsedel där han står som första namn.
I många kommuner har det funnits och finns starka män. De agerar snabbt och utnyttjar sin position för att snabbt driva igenom sina beslut. Gångvägen mellan Äsplund och Bie är en investering på 700 000 kronor och vän av ordning kan tycka att det krävs en annan beslutsordning än att Göran Dahlström agerar "alla goda gåvors givare".
Man kan också fråga sig hur väl Göran Dahlström lyssnar till andra. Om initiativtagare till en namnlista som kräver något behjärtansvärt är politiska motståndare eller om de någon gång gjort Dahlström arg eller ledsen, hade de fått samma snabba positiva behandling?
Nu vet vi inte vad samregenten i kommunen, Lars Härnström (M), bidrar med annat än med sitt partis röster. Men om Härnström skulle vilja något, får han då Dahlströms öra – och ett positivt gensvar? Om så är fallet – får Härnström också äran av det som då händer?
Slutligen en reflektion över Dahlströms uttalande om att han i första hand är katrineholmare och i andra hand politiker. Bättre vore det omvända. Om det nu inte är så att Dahlström värnar alla som bor i Katrineholm. För alla – inklusive inflyttade från andra delar av landet och från andra länder – som bor i Katrineholm är väl katrineholmare. Men inte alla är politiker.