Först om en månad – kanske – kan hälso- och sjukvårdschefen i Sörmlands landsting, Jörgen Striem, säga om miljonerna som satsats verkligen ger kortare vårdköer.
Landstinget i Sörmland har långa vårdköer – faktiskt bland de längsta i landet. Tidigare försök att korta dessa köer har gjorts men inte gett något särskilt märkbart resultat. Brist på sjuksköterskor och läkare men även besparingar har bidragit till att köerna vuxit.
Det försök som nu görs att minska köerna, görs i förhoppningen att landstinget ska kunna få del av den så kallade kömiljarden. Staten delar nämligen ut en miljard kronor till de landsting som har kunnat korta sina köer och hittills har landstinget i Sörmland blivit utan pengar i den fördelningen.
Men landstinget måste satsa för att kunna vinna. Det görs nu på olika sätt och med de extra pengar som majoriteten anslagit. Utprovningen av hörapparater har lagts ut på entreprenad, mottagningar och kliniker har extra öppethållande och fler operationer görs med inhyrd personal.
Men framför allt skickar landstinget iväg sina patienter till andra landsting för att få den vård som landstinget inte själv kan ombesörja. Det är – liksom fallet är med inhyrd personal – ett dyrt alternativ, vars enda fördel är att patienter som alltför länge har väntat på att få komma under behandling nu får vård och bot för sina diagnoser.
Även om extrainsatserna är välkomna, så kan det inte fortsätta så här. Det mesta talar för att köerna kommer att börja byggas upp igen så snart pengarna för de extra insatserna är slut. Ett antal nyrekryterade sköterskor är förstås positivt, men de förslår inte långt eftersom det är än fler som slutar med pension eller för att tillträda andra tjänster som ger mer betalt.
Som fallet är i så många andra landsting krävs det strukturella förändringar, som minskar byråkrati och ökar genomströmningen av patienter. Det är naturligtvis inte hållbart som ett alternativ att vägra ge vård, vilket drabbade 3-åriga Theo Mc Geough på Kullbergska sjukhusets akutmottagning nyligen.
Hur dessa förändringar ska gå till och vilka förändringar som krävs finns det idéer om inom andra landsting, som framgångsrikt har betat av vårdköerna. Men så långt är det klart att ständiga besparingar inte är en väg framåt.
Sett i ett längre perspektiv kommer säkerligen sörmlänningarna att få ta del av den nya teknikens landvinningar inom vården. Så kallad distansvård där patienten möter läkaren via en videolänk samt elektronisk övervakning av patienter med kroniska sjukdomar har visat sig fungera fint i både USA och norra Sverige. Detta samtidigt som pengar sparas.
Landstinget i Sörmland bör – parallellt med de konventionella metoderna att korta köerna – studera och lära av erfarenheterna av de försök som görs att skapa en framtida sjukvård.