Kullbergska sjukhuset – sörmländsk vård som inte skulle tryggas bättre vid fjärrstyrning från ett statligt sjukvårdsverk. Foto:

Sjukvården bör skonas från det som drabbade polisen

Ledare

Tingsrätterna har fått fler brottmål att döma i. En 50-procentig ökning i Umeå är i särklass, det skiljer mellan olika domstolar.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Men förklaringen är tänkvärd. Polisen håller på att repa sig efter oredan vid den stora omorganisationen och centraliseringen. Det har tagit flera år.

Beslutet togs under Beatrice Asks (M) tid som justitieminister, och godkändes utan nämnvärda politiska meningsskiljaktigheter. Men när mängder av chefs- och andra tjänster skulle få nya innehavare och ledningen centraliseras mer än förut blev följderna stora i daglig brottsbekämpning. Då var det ändå inte fråga om nytt huvudmannaskap. Hela polisen har i flera årtionden varit statlig.

För att förebygga brott, och ingripa tidigt för att sociala problem inte ska förvärra kriminalitet, finns både kommunalt och statligt ansvar. Det är lärorikt för vad som kan hända om de ekonomiska drivkrafterna motverkar i stället för att förstärka samarbete vid delat huvudmannaskap. En kommun får ensam bära en ganska stor kostnad ifall den försöker att tidigt stoppa en spiral av missbruk och småkriminalitet i tonåren, genom vård i familjehem på annan ort eller genom sluten ungdomsvård. Fortsätter den sociala utslagningen däremot med gäng- eller annan kriminalitet landar en avsevärt större kostnad på statliga myndigheter, som polis och kriminalvård.

Leder missbruket till psykiatriska vårdbehov belastar det landstingen. Leder det till svårigheter att få arbete kan det bli långvariga insatser inom den statliga Arbetsförmedlingens ansvarsområde. Frånvaron av statsbidrag som premierar tidiga kommunala insatser ökar de sociala problemen. Att rätta till detta kan göra god verkan, men det är märkligt försummat i den politiska debatten om brott och utanförskap.

Erfarenheten av vad som hände med polisen borde vara en varning mot att utsätta en långt mer komplicerad verksamhet som sjukvården för en centralisering som gör sjukhusen statliga.

Förutom den stora störningen av själva omorganisationen, skulle drivkrafter förstärkas att skicka patienter vidare uppåt i stället för att behandla. Primärvården, ifall den är kvar under regionalt eller kommunalt ansvar, skulle få förstärkta drivkrafter att remittera uppåt till sjukhusen i stället för att själv behandla, förebygga och bota . Att sända patienten till fel nivå i vårdkedjan skulle vara att vältra över kostnaden från den egna regionen till hela landet, något den lokala politiken skulle frestas att uppmuntra.

Vidare skulle det lokala och regionala väljarinflytandet över akutsjukhusens lokalisering utplånas genom att övertas av ett statligt ämbetsverk. Ett sådant skulle inte behöva lyssna på sörmländska väljare, utan lätt kunna reducera exempelvis Kullbergska sjukhuset i Katrineholm till en filial med begränsad service och långt färre kliniker. I just det slags ärenden som kan vara allra mest omstridda i en del landsting skulle det politiska ansvaret flyttas uppåt så att det i realiteten hamnade på central tjänstemannanivå. En del läkares irritation mot landstinget och dess ekonomiavdelning skulle inte botas om de i stället fjärrstyrdes av en statlig förvaltning.

Förstatligande av stora delar av sjukvården har KD försökt göra till ett slags profilfråga. Men den medicinen skulle kunna göra ont värre. Under åren har det utvecklats ett nyttigt samarbete mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), där inte minst stimulansbidrag använts framgångsrikt. Det utvecklades ännu mer då Göran Hägglund (KD) var ansvarig minister. Att bidrag knöts till prestation bidrog till kortare vårdköer, något som senare tappats bort.

För lite gjordes 2006-14 för att stimulera större genomslag för husläkare eller fastläkare, som gör att individen har en huvudansvarig läkarkontakt i primärvården. Detta och mycket annat kan landstingen och SKL själva förbättra. Att kasta bort fungerande redskap och hoppas att staten skulle göra allt bättre gör inte sjukvården friskare.

Läs också

( 14 st )

Läs mer om dessa ämnen

KatrineholmKristdemokraternaKullbergska sjukhusetLedarepolis sjukvård och hälsa
Relaterat