Afghanistan är ett av världens farligaste länder. Varför skulle någon resa dit och riskera sitt liv? Den frågan försökte programledaren Martin Wicklin få svar på när han pratade med Expressens krigskorrespondent Magda Gad i Sveriges Radios Söndagsintervju.
Gad har rapporterat från olika håll i världen. Det har varit om allvarliga händelser och från riskfyllda platser. Ebolautbrottet i Liberia. Kriget i Syrien. När Talibanerna tog kontroll över Afghanistan tidigare i år lämnade hon inte landet som så många andra utlänningar. För henne är det självklart att vara på plats och rapportera om vad som händer i Afghanistan: världen måste få veta mer om detta.
Men bara för att det är självklart för Magda Gad innebär det inte att en sådan övertygelse ska tas för given. Riskerna som journalister som rapporterar från krigshärjade länder blir utsatta för ska inte underskattas. De kan bli kidnappade eller dödade. Krigskorrespondenter som reser till länder i krig är också ofta av förklarliga skäl länge borta ifrån vänner och familj. Det kan vara en svår situation för många.
Inte sällan använder stridande parter sig av sociala medier för rekrytering och desinformation. Framgångar överdrivs och förluster spelas ned eller talas noll om. I sådana situationer är noggranna och granskande reportrar med goda kunskaper om landet värdefulla. De kan då reda ut vad som är vad och vilka källor som är trovärdiga.
Det är inte bara krigsdrabbade länder som journalister utsätter sig för faror. Enligt Reportrar utan gränser fängslades omkring 400 reportrar och deras medarbetare av regimer i bland annat Kina och Saudiarabien förra året. Samtidigt dödades drygt 50 journalister. Många var brutala mord i länder som inte är i krig. Bland annat dödades åtta journalister i Mexiko. De mördade är inte sällan journalister som granskat lokal korruption eller organiserad brottslighet.
De stater där pressfriheten i praktiken är lika med noll eller där den trycks undan ska kritiseras av fria medier. Det måste också finnas ett stort stöd till de journalister som riskerar liv och frihet i sitt jobb. För Sveriges del handlar det bland annat om att sätta press på regimerna i Eritrea och Kina. Tidningsmannen och dramatikern Dawit Isaak har suttit fängslad i eritreanskt fängelse i 20 år. I Kina är bokförläggaren Gui Minhai inspärrad. Båda är svenska medborgare som fängslats på grund av sitt journalistiska jobb. De måste släppas fria.