Centern och Socialdemokraterna har varit överens förr om strandskyddet. Att båda vill att den senaste strandskyddsutredningen ska gå vidare till riksdagsbeslut är mycket väntat. I kammaren finns med säkerhet överväldigande majoritet för bifall.
Strandskyddet vid byggande ses ofta som en av konfliktfrågorna mellan storstad och glesbygd. Så enkelt är det inte. Här går även en front i en lång kamp mellan kommunalt folkvalda och ämbetsmannamakt i länsstyrelser.
För sex år sedan rapporterade en ”strandskyddsdelegation” om hur det fungerade efter en lagändring 2008, som skulle ge mer utrymme för kommuner att släppa fram byggande för landsbygdsutveckling. Problemet var, menade delegationen, inte strandskyddets syften att skydda allemansrätt och natur. Men tillämpningen upplevdes ofta sakna samband med syftena. Skyddet uppfattades som starkt i glesbygd men svagare i tätbebyggda områden – raka motsatsen till det riksdagen avsett 2008.
Det beslutet hade börjat förberedas redan under regeringen Persson. Proposition hade sedan lagts av regeringen Reinfeldt, där miljöministern då var Andreas Carlgren (C). Förändringarna var inte alls drastiska, och resultaten blev inte större än att de kunde urholkas av länsstyrelser och domstolar. Men Andreas Carlgren utsattes för långtgående ovett från dåvarande ledning i Naturskyddsföreningen. Det var tillmälen som "den mest naturvårdsfientliga regeringen på hundra år."
Sven-Erik Östergren, riksdagsman och statsråd (S) från Västmanland, medverkade till den breda enigheten om den Carlgrenska reformen mellan dåvarande fyrpartiregeringen och oppositionspartiet Socialdemokraterna. Han blev sedan landshövding, först i Norrbotten, numera i Stockholm. I Norrbotten såg han hur det riksdagen beslutat blev urholkat i tillämpningen. Dispenser som getts till Norrlandskommuner upphävdes i domstol. 2013 uttalade han att lagen behöver ändras igen.
Det var åtta år sedan. Frågan blev liggande orörd från 2015 fram till januariavtalet 2019. Nu är utredningen klar och remissbehandlad. Tonläget mot förslaget har nyanser i klass med det som förekom 2008. Bland länsstyrelserna har den i Nyköping presterat ett skolexempel på hur en myndighet med krångel och fördröjningar kan försöka få en oönskad reform att gå i diket. Pikant nog har Andreas Carlgrens kollega i Reinfeldtregeringen, Beatrice Ask (M), satt sitt namn under detta obstruktionsdokument.
Vad det nu främst handlar om är att kommuner ska få två möjliga vägar att försöka lätta på strandskyddet i utpräglade landsbygdskommuner. Länsstyrelsernas reella vetomakt finns dock kvar, och de kommer nog ofta att bromsa.
Mycket små vattendrag och sjöar tas bort ur regelverket. Detta ska nu bli så i hela landet, inte bara de län där länsstyrelser sedan länge gjort så.
MP-statsråden verkar först ha förstått skälen för att S och C är överens. Deras partistyrelse tog sedan till sig den rätt omåttligt skarpa kritiken från några miljöorganisationer och sade ”nej”.
Men här liksom med skogsbruket är C och S i grunden på samma sida, och i riksdagen har de många andra med sig.