Efter sommaruppehÄllet larmar svenska lÀrosÀten att tusentals utlÀndska forskare kan tvingas lÀmna Sverige. Orsak: den nya utlÀnningslagen som trÀdde i kraft 20 juli.
Tidigare kunde forskarstudenter, liksom andra arbetsinvandrare, fĂ„ permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd om de varit verksamma hĂ€r i fyra Ă„r under en sjuĂ„rsperiod. Med den nya lagen krĂ€vs dĂ€rutöver egen försörjningsförmĂ„ga med âviss varaktighetâ. Migrationsverket definierar detta som fast anstĂ€llning, visstidsanstĂ€llning och i undantagsfall provanstĂ€llning pĂ„ sammanlagt 18 mĂ„nader frĂ„n den dag ansökan om permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd prövas.
AnstÀllningarna pÄ universitet och högskolor löper ofta ett Är i taget och tjÀnsterna Àr mÄnga gÄnger kopplade till tillfÀlliga forskningsanslag. Men inte heller i nÀringslivet, dit en hel del nydisputerade söker sig, kan folk rÀkna med ett jobb pÄ minst 18 mÄnader direkt.
Lagen skrevs med asyl- och anhöriginvandringen för ögonen. Syftet var att göra reglerna mer restriktiva. Försörjningskravet för permanent uppehÄllstillstÄnd blev en del av detta.
Den sÀrskilda situationen för arbetsinvandrare beaktades inte. Efter de fyra Ären mÄste de nu uppfylla kraven för ett permanent uppehÄllstillstÄnd, inklusive det för försörjning, för att överhuvudtaget fÄ stanna. I vissa fall kan ett kortare tidsbegrÀnsat uppehÄllstillstÄnd beviljas, för att avsluta forskarstudier eller söka jobb. Men osÀkerheten kring detta Àr stor. Lagstiftarna har ersatt en enkel och trygg ordning med ett gungfly.
Dessa konsekvenser lyftes fram under arbetet med lagen, bland annat av migrationskommitténs experter och av Migrationsverket, utan resultat.
De flesta politiker sÄg sannolikt inte framför sig massutvisningar av forskare, denna smÀll för Sverige som kunskapsland. Men de visste mycket vÀl att systemskiftet, med tidsbegrÀnsade uppehÄllstillstÄnd som huvudregel och de nya försörjningskraven, skulle fÄ allvarliga och svÄröverblickbara följder.
De visste att det skulle behövas en rad undantag och sÀrregler, för att förhindra uppenbara orimligheter vid förlÀngningsansökningar. Samtidigt fick inte undantagen vara sÄ mÄnga att de suddade ut huvudlinjerna eller byggde in nya svÄrförklarliga regelskillnader mellan olika invandrarkategorier.
Varför skulle just forskare ges lÀttnader jÀmfört med andra arbetsinvandrare? Varför skulle de som kommit hit för jobb mötas av lÀgre krav pÄ varaktighet i ett arbete för permanent uppehÄllstillstÄnd jÀmfört med asylinvandrare? Och sÄ vidare.
Detta Àr sannolikt bara början. Vi kommer att fÄ se fler grupper hamna i klÀm pÄ grund av detta lapptÀcke till lagstiftning skapad ur anti-invandringsnojan.
Finns det vÀgar ut ur detta? SjÀlvklart. Det gÄr att lÀtta pÄ kravet pÄ egen försörjning, men dÄ för alla som invandrat, eller att överge det helt. Eller Ànnu hellre gÄ tillbaka till permanenta uppehÄllstillstÄnd som huvudregel. Det krÀver dock helomvÀndning och slÀppt prestige frÄn mÄnga politiker.
Och sĂ„ Ă€r det ansvarsfrĂ„gan. De ytterst ansvariga Ă€r de som skriver lagarna och samlar riksdagsmajoriteter för dem â regeringen. Men ett tungt ansvar vilar Ă€ven pĂ„ dem som har drivit pĂ„ hĂ„rdast för att fĂ„ in detta försörjningskrav i lagstiftningen â Moderaterna. Partiet som samlar sin nuvarande migrationspolitik under slagordet âInvandringen ska vara bra för Sverigeâ.