Folk vill jobba ideellt, men inte som förr

På onsdagen påtalade Kristdemokraterna i Katrineholm att det blivit allt svårare att locka människor att bli ledare och medarbetare i föreningslivet i kommunen. Kanske särskilt när det handlar om löpande uppdrag, som att sitta i styrelsen eller vara tränare en eller ett par gånger i veckan.

Men det betyder inte att folk är ointresserade av ideellt engagemang. Tvärtom uppskattades värdet av det ideella arbetet i Sverige till 131 miljarder kronor 2014, enligt SCB. Då ägnade sig nästan varannan svensk åt något slags ideellt arbete, vilket är en siffra som varit ganska konstant de senaste decennierna. Rent konkret innebar det att nästan 4 miljoner människor arbetade 676 miljoner timmar.

Men att viljan att engagera sig ideellt har stått stilla, är inte samma sak som att ingenting har hänt sedan 1900-talet. I rapporten "Folk i rörelse – medborgerligt engagemang 1992-2014" från Ersta sköndal högskola, skriver författarna att internationell forskning pekar på att det ideella arbetet som traditionellt bedrivits regelbundet, där man gjort ett visst antal timmar på bestämda tider varje vecka, i allt större omfattning ersatts av insatser vid enstaka tillfällen. Det kan exempelvis handla om att vara funktionär på ett idrotts- eller kulturevenemang eller att engagera sig i Missing People, som rycker ut när det behövs.

Orsaken är att många blivit mindre villiga att avsätta en viss tid regelbundet. Det beror sannolikt på olika saker, men i rapporten nämns bland annat att skillnaden mellan arbetsliv och fritid inte är lika tydlig som förr, vilket gör att många tycker att det är svårare att binda upp sig för en längre tid.

En annan förändring är att de sociala insatserna verkar ha tagit en större del av människors ideella engagemang i anspråk. Enligt rapporten kan det tyda på en utveckling där intresset flyttas exempelvis från ett politiskt engagemang till sociala insatser, tjänster och service, vilket dock inte innebär att ideella idrottsföreningar har blivit förbisprungna. 

De är fortfarande solklar etta när människor engagerar sig, men det är det sociala engagemanget som har växt på senare år.

Den här sortens förändringar kan givetvis ställa till det för många föreningar, som i mångt och mycket bygger på ideella insatser som utförs kontinuerligt och inte när andan faller på. Däremot ska man inte luras att tro att svenska folket inte längre vill göra oavlönade insatser för andra.

Det är helt enkelt inte sant.