Enigt val av klok ny riksbankschef

Ny chef på Riksbanken blir Erik Thedéen. Han utsågs av ett enigt riksbanksfullmäktige, en inrättning som de övertaktiska i partiledningarna inte brukar få slå klorna i.

Det är, vad jag vet, inte heller i partipolitiken som nye riksbankschefen skaffat sig fiender. Men sådana har han fått, genom att sköta sig bra på förra jobbet, generaldirektör på Finansinspektionen.

Kritiken har varit ihärdig och lobbyistpräglad. Inte från näringslivet i allmänhet. Men byggföretag, trähusbolag, mäklare – de som sett mycket högbelånade bostadsköpare som vinstgivande kunder har i åratal häcklat finansinspektionen och dess generaldirektör för amorteringskraven.

Senast i vintras fick Thedéen en busvissling från förre MUF-aktivisten Benjamin Dousa, nu chefspropagandist på Timbro. Det var så svårt, hette det, att låna mycket för att köpa lägenheter att människor låstes in i ”Thedéenförhållanden”. Den lobbyistglosan sades avse par som fortsatte att inte vara skilda, för att de inte kunde låna till två dyra lägenheter i stället för en.

Att Erik Thedéen flyttas från inspektionen till riksbanken understryker den vikt som nu läggs vid en av bankens huvuduppgifter, att skydda finansiell stabilitet och förebygga allvarliga finanskriser. Tilltagande risker har i flera år oroat dem som ser längre än till det tillfälliga, skenbehagliga ruset då kredit- och fastighetsbubblor sväller.

Storbankerna är i bättre skick än inför den svåra bankkrisen 1989-92, då Stefan Ingves var en av dem som slet hårt och gjorde mycket för att reda upp situationen. Den erfarenheten var en av hans stora meriter då han senare blev riksbankschef. 

Även storbankerna är dock starkt exponerade mot både bostadslån och lån till kommersiella fastigheter. De senare kan ha en mer dramatisk riskbild än bostadslånen. Därtill finns en svärm med nischbanker där vissa affärsmodeller kan vara mer äventyrliga – och riskerna för staten med insättningsgarantierna större.

Erik Thedéen har i alla fall hört till dem som haft förstånd nog att inse att det inte är en väntjänst till unga förstagångsköpare av bostäder att erbjuda dem så mycket lån att de riskerar privatekonomiskt haveri om räntor stiger eller konjunkturen får en bubbla att sjunka ihop.

Han har varit besvärlig för fler: Betalningsförmedlare som gett spelbolag möjlighet att slinka runt penningtvättsreglerna. Banker som tvingats stärka sin kapitalbas. Mängden av välformulerade lobbyisttjut mot honom från aktörer i kryptovalutasvängen verkar ha gett en del intäkter hos fala pr-byråer.

Men som det brukar vara med en finansinspektion: Risken att Thedéen missat något skumt och välmaskerat är nog större än att han varit för sträng.

I kanslihuset var han statssekreterare de sista fyra åren av den Reinfeldtska tiden, hos den duktige men tillfälligt moderatfernissade fackministern Peter Norman, som var statsråd för finansmarknadsfrågorna. 2015 gjorde Löfvenregeringen honom till generaldirektör.

Nu blev han riksbankschef. I partipolitisk enighet. Och den må de gnälla bäst de vill mot på Timbro.