Få saker tycks plåga Socialdemokraterna lika mycket som att värnskatten skrotas vid årsskiftet.
På Svenska Dagbladets fråga i söndags – "Vad var mest smärtsamt att kompromissa kring [i januariavtalet]?" – svarar statsminister Stefan Löfven (S): "Jag hade inte valt att ta bort värnskatten eftersom det är en skattesänkning för de som har mest".
Senare samma dag debatterade Katrineholmaren Fredrik Olovsson (S), ordförande i riksdagens finansutskott, bland annat värnskatten i SVT:s Agenda: "Det är väl ingen hemlighet att det inte är ett förslag som vi hade med oss in i de här diskussionerna".
På tisdagen föll finansminister Magdalena Andersson (S) in i kören: "Det kommer inte att vara min roligaste dag på jobbet när jag går med det förslaget till riksdagen". (Aftonbladet, 11/6)
Låt oss därför påminna oss om vad det är Socialdemokraterna tvår sina händer över.
Värnskatten innebär att svenska löntagare kan betala inkomstskatt i tre steg. Först kommunalskatt, som gäller alla, och som i år ligger på i snitt 32,19 procent. Därefter kommer den statliga inkomstskatten, som gör att det på månadsinkomster på över cirka 42 000 kronor tillkommer 20 procent i skatt. Sist ut är den så kallade värnskatten, som gäller inkomster från cirka 58 500 kronor, som är på ytterligare 5 procent.
Värnskattens vara eller icke vara handlar alltså inte om ifall "de rika" ska vara med och bidra till välfärden eller inte, utan om de som tjänar 58 500 kronor och uppåt ska betala 52 eller 57 procent i marginalskatt.
Här invänder kanske någon att det kvittar, eftersom det inte drabbar någon fattig, vilket är feltänkt. Dels finns det ingenting som säger att dagens skattesystem är höjden av rättvisa och att varje korrigering därmed är orättvis – det var exempelvis få som försvarade Astrid Lindgrens marginalskatter, även om hon hade råd. Dels finns det studier som visar att den avskaffade värnskatten kommer att finansiera sig själv, eftersom extra skatt på ansträngning leder till mindre ansträngning.
Därför bör Socialdemokraterna sluta två sina händer. Sänkt skatt på arbete är bra arbetarpolitik.