På onsdagen var det terminsavslutning i riksdagen, när åtta politiker drabbade samman i riksdagsårets sista partiledardebatt. Det gick inte att ta miste på att många behöver en paus, vilket inte borde väcka förvåning. Det senaste året har bjudit på två valrörelser – inför riksdagsvalet och EU-valet – och däremellan den längsta regeringsbildningen i Sveriges historia, som slet på de inblandade och öppnade upp för ett nytt politiskt landskap.
Därför blev det en ganska avslagen debatt, där den riktiga glöden saknades, även om det stundtals hettade till.
Som när Ulf Kristersson (M) menade att regeringen har tappat kontrollen, apropå de senaste dagarnas sprängningar och skjutningar, och Jimmie Åkesson (SD) pratade med Stefan Löfven (S) om folkhemmet. Statsministern ville i sin tur hellre diskutera social rättvisa och vikten av en välfärdsoffensiv, medan Annie Lööf (C) och debutanten Per Bolund (MP) fyrade av nästan allt krut på miljö och klimat.
Jonas Sjöstedt (V) har numera parkerat på en bekväm position på vänsterkanten, varifrån han svingar brett om satsningar i skolan, förskolan och äldreomsorgen, som han bland annat ställer mot slopandet av värnskatten och höjt rut-avdrag. På den andra kanten finns Ebba Busch Thor (KD), som vill fokusera på sjukvård och äldreomsorg, men som precis som under slutet av EU-valrörelsen tvingades svara på frågor om aborträtten.
Det var alltså inte särskilt konstigt att onsdagens höjdpunkt blev avtackningen av Jan Björklund (L), som gjorde sin sista partiledaredebatt eftersom han avgår den 28 juni. Som seden bjuder tog han inga repliker, men fick ta emot hyllningar och personliga presenter från partiledarkollegorna, som böcker, kläder och inte minst en mobillåda tillverkad av Sjöstedts barn.
Dessförinnan passade han på att hålla ett brandtal om den positiva utveckling som har ägt rum under hans 25 år som heltidspolitiker, vilket på många sätt är mänsklighetens bästa tid, med ökade friheter och öppenhet. Det är värden som är mer hotade nu än på länge och Björklunds anförande kan ses som en parafras på hans föregångare Per Ahlmarks självbiografi: Gör inga dumheter medan jag är, om inte död, så i alla fall borta från offentligheten.