Så här beskrivs Campus Manilla av Östermalm Direkt: Skolan inspireras av internationella skolor, har hög akademisk standard, satsar på varje individ, har två lärare i varje klassrum, erbjuder läxhjälp till alla elever och har fritids och fritidsaktiviteter efter skolan.
Det låter som ett bra koncept. Inte minst det sistnämnda. Det vill säga att eleverna efter skoldagens slut, bland annat inom ramen för skolans fritidsverksamhet, kan ägna sig åt exempelvis kör, piano, dans, friidrott, engelska och schack samt få hjälp med läxorna.
En del av aktiviteterna är gratis, andra kostar. Men oavsett vilket är det grundläggande tänket att skolan inte bara är en plats där eleverna vistas mellan klockan åtta och två, under de obligatoriska lektionerna. Den ska även vara ett ställe där de vill vara på eftermiddagarna, då det finns möjlighet att utveckla andra, ofta mer kreativa, förmågor.
Den principen får gärna spridas till andra skolor. Och då särskilt till dem i utsatta områden.
Som TT rapporterade i veckan fungerar skolorna i de områdena inte sällan som en motvikt mot samhället runt om, eftersom ungdomarna där upplever sina närområden som mer hotfulla och otrygga än andra. Därför blir skolorna, enligt en ny studie som baseras på intervjuer med tonåringar i Örebro, gärna en oas för elever från socioekonomiskt svaga hem, som under helger och lov oftare än genomsnittet längtar tillbaka till skolan.
Varför inte bygga ut den oasen? Varför inte ta tillvara på den lugna zonen, så att den på eftermiddagarna liknar verksamheten på Campus Manilla, gärna i samarbete med föreningslivet?
Svaret från en del är sannolikt att det blir för dyrt, eftersom det kostar att ha vuxenledda aktiviteter ett par timmar varje dag. Å andra sidan har det länge funnits kommunala bidrag till föreningar som aktiverar unga och dessa pengar får elever i utsatta områden mindre del av än medelklassen, då de senare i högre utsträckning deltar i föreningslivet.
För att nå fler barn är det därför en fördel om mer av fritiden flyttar in i skolan. Och då särskilt i skolor som, till skillnad från Campus Manilla, ligger i områden där eleverna verkligen behöver en oas.