I Sverige firar vi midsommar. I Finland heter helgen Juhannus. I Danmark och Norge Sankt Hans, som är det forndanska namnet på Johannes.
Till skillnad från i våra grannländer finns det alltså ingenting i den svenska högtidens namn som för tankarna till Johannes Döparen, trots att han enligt Bibeln föddes ett halvår före Jesus, har egen dag i almanackan och midsommarstången snarare påminner om hans kors än en fallossymbol.
Frånvaron är givetvis ingen katastrof. Men det är inte fel med högtidsnamn som vittnar om ursprungen, som Kristi himmelsfärd, eftersom det gör saker lättare att härleda.
Behovet av att få extra hjälp gäller särskilt i dag, när de generella kunskaperna om kristendomen, som en majoritet av de röda dagarna bottnar i, blir allt sämre. Som Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria, uttryckte saken i det senaste numret av Axess, befinner vi oss i ”en tid full av helgdagar som blivit obegripliga för allt fler”. Vidare konstaterar han att ”vi är på väg att förlora det språk som burit generationer från vaggan till graven – och med det också kontakten med dessa generationer, det vill säga våra rötter”.
I samma tidning är Martina Björk, fil dr i latin, inne på en liknande linje, när hon skriver om vikten av att inte bara se Bibeln som en religiös skrift, utan även som en litterär text, som bör ha en självklar plats i litteraturhistorieunderisningen: ”Berättelserna? Symbolerna? Idéerna? Kulturarvet! (...) utan Bibeln står vi oss slätt när vi närmar oss de verk som vår kultur har frambringat”.
Det kan tyckas vara petitesser om man vet varför man är ledig eller inte. Men traditionerna och kulturarvet är den främsta länken till det förflutna. Därför handlar kunskaper om bibliska berättelser och kyrkliga symboler för sekulära människor inte främst om Bibeln och kristendomen i sig, utan om att kunna tolka konst och litteratur och sätta sig själv i ett större kulturellt sammanhang.
Det betyder inte att vi ska trycka ner hela svenska folket i kyrkbänken. Religionsfriheten, åsiktsfriheten och yttrandefriheten är bland det heligaste vi har. Men att veta och förstå är inte detsamma som att tro och utöva.