"Vi är ett proeuropeiskt parti," säger Miljöpartiets partisekreterare Märta Stenevi på ett seminarium under Almedalsveckan i Visby. EU-valet utvärderas än en gång och arrangör är Europaparlamentets kontor i Sverige.
Få förvånas i dag av ett sådant uttalande från en ledande miljöpartist. Men det är anmärkningsvärt sett till partiets historia. EU-motståndet var en del av MP:s väsen under hela 1990-talet.
Göran von Sydow, chef för Svenska institutet för Europapolitiska studier, som också deltog i seminariet, påminner mig om de tidiga svenska stridslinjerna i EU-frågan. Det var i mycket moderater som omfamnade EU med fokus på ekonomi, handel och konkurrenskraft.
Så var det. Men jag minns att det även handlade om saker bortom det materiella. Det var en fråga om tillhörighet och värderingar. För svensk höger var det viktigt att ingå i ett europeiskt sammanhang, befästa vår europeiskhet, när kalla kriget hade släppt sitt grepp om Europa.
Över tid har allt detta förändrats. Inom svensk höger är det nu inne att fokusera på nationen, inte det internationella.
Miljöpartiet har flyttat sin position till allmän EU-kritik, till att släppa kravet på EU-utträde (2008) och till att slutligen omfamna EU som beslutsarena och idé, och i dag definiera sig som ett proeuropeiskt parti, i likhet med de andra gröna partierna i Europa.
Och om EU-motstånd som idé inte var tillräckligt misskrediterat tidigare, har det definitivt blivit det i och med Brexit.
Det är helt enkelt så att krav på EU-utträde ”landar fel”, som Europaparlamentarikern Malin Björk (V) har uttryckt det, apropå att även Vänsterpartiet nu i praktiken har släppt kravet.
Sakpolitiken påverkar. De frågor som har blivit viktigare i EU-arbetet är sådana som särskilt engagerar MP (och V), framför allt miljö och flyktingar. Tidigare EU-motståndare har insett att EU behövs och att det inte finns något alternativ till denna politiska union.
Moderaterna borde i sin tur hitta tillbaka till sin gamla EU-entusiasm. Att fördjupa EU-samarbetet, inte minst för att kunna hävda sig mot andra mäktiga aktörer i världen, knyter i högsta grad an till det som bar fram Ja-kampanjen 1994.