Eskilstunas införande av tillståndsplikt för tiggeri är ett ”uttryck för den antiziganism som satt sin prägel på svensk och europeisk politik genom historien”.
Så skrev ordförandena för SSU i Sörmland och Örebro häromveckan på debattsidan i Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning.
Det är hårt men rättvist. Om man ser antiziganism enbart som fördomar och rasism riktad mot romer, är det svårt att finna något sådant i Eskilstunas politiska majoritet.
Annat är det i Katrineholm, som just infört regelrätt tiggeriförbud på kommunal mark. Kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) uppmanade för några år sedan polisen att köra utkampande franska turister ur kommunen. Det som vägledde Dahlström var att turisterna var romer.
Men om man ser antiziganism som den negativa särbehandling som romer utsatts för av svenska myndigheter genom åren, finns även Eskilstunas beslut där som en beståndsdel, något att nämna i framtidens historieskrivning.
Jag minns när tiggarna dök upp i Stockholms tunnelbana på 1990-talet. De byggde inte några otillåtna bosättningar men själva tiggeriet var rätt påfluget. Tiggarna gick runt i tunnelbanevagnar och bad om pengar. Ibland var de märkbart drogpåverkade. Det var något annat än dagens stillasittande ”hej, hej”. Många resenärer upplevde, på goda grunder, det som störande och ett intrång i deras sfär.
Även då pågick en debatt och liksom nu diskuterades frågan om att ge eller inte ge till tiggare. Men förbud eller andra rättsliga hinder för folk att be andra om pengar övervägdes aldrig på allvar inom politiken.
Nu är det annat ljud i skällan och orsakerna är flera. Det går dock inte att bortse från att det då handlade om svenskar som ansågs ha hamnat snett i tillvaron. De tiggare som politiker nu ger sig på är utländska, svårkontaktbara, utan egen röst. Men framför allt är de romer.
Bakom finns lager på lager av diskriminering, utstötthet och social brännmärkning av romer i Sverige liksom i andra delar av Europa. Politiker måste väga in den historien i sina beslut som rör gruppen. De kan inte svära sig fria från ansvar för antiromska attityder enbart genom att förneka egna fördomar. De måste skapa förståelse och bygga förtroende.
Det är inte vad Eskilstuna politiska ledning gör. Så här säger kommunstyrelsen ordförande Jimmy Jansson (S) till TT om tiggeritillstånden:
– Vi byråkratiserar och försvårar. Vi får se vart det tar vägen. Jag hoppas att polisen kommer att tillämpa det så att ett nytt tillstånd behövs för varje dag.
Det sista först. Nej, polisen kommer inte att ge tillstånd som bara gäller för en dag, i stället för dagens tre månader, eftersom polisens tillståndsenhet följer lagen, inte kommunalrådets önskemål.
Men det är mycket allvarligt att människor ur en folkgrupp som bär på en historia av ogin behandling av sina hemländers myndigheter möts av samma sak i Sverige: En kommun som agerar ohederligt mot dem, som inte skapar tillståndsplikt för att hålla ordning, utan för att byråkratisera och försvåra i syfte att få bort dem från gatubilden.