Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson, Elisabeth Svantesson, och partiledaren Ulf Kristersson pratar miljarder. Foto:

Se upp för enkla valbudskap

Ledare

Valrörelsen är den politiska upplysningens men även förenklingarnas tid.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Ett standardbudskap är att problem löses genom att ett visst antal miljarder ”satsas”. Eller att si och så många jobb uppstår, ibland tack vare en skattesänkning. Sambanden framställs som raka och några påverkande faktorer utanför löftesställarens kontroll finns inte.

I dagarna kom inspel från Moderaterna och Liberalerna. M berättade om sin inriktning i den ekonomiska politiken. L presenterade en skolsatsning.

Totalt 50 moderata miljarder ska under de kommande fyra åren stärka försvaret, polisen och skolan, minska vårdköerna och utanförskapet. En del av statsbidragen till kommuner ska villkoras med att kommuner som får pengarna också minskar bidragskostnaderna. 70 000 jobb ska skapas tack vare jobbskatteavdrag, sänkta anställningskostnader och minskade bidrag.

Det är svårt att bedöma substansen i sådana valbudskap och utvärdera dem efteråt. Verkligheten ryms inte i den här typen av uppställningar. 50 miljarder, varav en del är samma pengar som redan tillförs av regeringen, kan räcka. Men det kan även vara alldeles för lite. Det beror på när nästa lågkonjunktur kommer, hur djup och långvarig den blir, hur den påverkar sysselsättningen och de offentliga kostnaderna. Nettoeffekten på jobb av olika skatte- och bidragsförändringar går knappt att beräkna alls, eftersom mycket annat inverkar.

Det man kan bedöma är den övergripande filosofin i skatte- och utgiftspolitiken. Och här är Moderaterna luddiga. De vill sänka skatten på arbete, men även ge kraftfulla skattesänkningar på pensioner. Deras stora projekt – det så kallade bidragstaket – är en petning i marginalen som inte på något betydande sätt ökar drivkrafterna för arbete, eftersom det handlar om människor som redan lever på existensminimum.

Liberalernas satsning på lärarassistenter låter bra. Det handlar om att tillföra skolan personal som kan avlasta lärare och arbeta med kringuppgifter som iordningsställa av klassrum, övervaka vid raster och sköta administration kring prov. Både myndigheter och lärarfacken har önskat sådana satsningar.

Men när man tittar på förslaget har det även en likhet med det fyra år gamla socialdemokratiska löftet om traineejobb. Socialdemokraterna talade inledningsvis om att anställa av 20 000 personer i kommunerna för arbete med äldre och funktionshindrade. Den årliga kostnaden skulle landa på 2,8 miljarder kronor. Liberalerna föreslår 18 000 lärarassistenter för 3,1 miljarder.

Socialdemokraternas löfte blev ett fiasko, bara några hundra traineejobb skapades. Liberalernas projekt riskerar att möta samma öde, om det genomförs enligt detta upplägg, med denna tidsplan och i detta format, eftersom det möter samma grundläggande problem.

Det blir svårt att på så kort tid hitta så många människor som är villiga och lämpade att jobba i skolan för 22-23 000 kronor i månaden. Det lär även bli svårt att få kommunerna att ta halva kostnaden, som Liberalerna har tänkt sig. I exempelvis Eskilstuna skulle det kräva omkring 30 miljoner kronor extra till skolverksamheten. I realiteten skulle hela kostnaden få tas av staten enligt den praxis som man är ense om när staten utökar kommunernas ansvar.

Att renodla lärarrollen är en bra idé. Skolan behöver mer stödpersonal. Men en sådan uppbyggnad tar tid och måste vila på realistiska kalkyler, inte forceras tidsmässigt beroende på valfebrigt önsketänkande.

Läs också

( 7 st )

Läs mer om dessa ämnen

LiberalernaModeraternaLedareSkolaskatter
Relaterat