Med Björn von Sydow (S) som ordförande har den parlamentariska försvarsberedningen åstadkommit en lång åtgärdslista för civil beredskap och totalförsvar mot yttre hot. Foto:

Sårbarhet måste åtgärdas

Ledare

Det militära försvaret behöver förstärkas.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Framför allt Ryssland har ökat de säkerhetspolitiska riskerna i norra Europa. Förstärkningar har pågått några år, men fler kostsamma beslut kommer att krävas.

I de civila delarna av totalförsvaret har nedläggningar och nedskärningar varit mer långtgående efter Sovjetdiktaturens sammanbrott på 90-talet. Mycket som det en tid inte var rimligt att lägga pengar på måste nu åter organiseras. Polis, räddningstjänst, sjukvård och mycket annat behöver ha planering för kris- och krigslägen. Det blir inte billigt det heller.

Den parlamentariska försvarsberedningen, med förre försvarsministern Björn von Sydow (S) som ordförande, har inventerat var förstärkningar och planering behövs. Det har blivit en lång lista. Statens årliga merkostnader för bättre civil beredskap uppskattas till mer än fyra miljarder. Men det är inte det hela. Kommunerna samt delar av näringslivet kommer att behöva lägga mer pengar på samhällsviktiga anläggningar, beredskapslagring, minskad sårbarhet och reservkapacitet i elnät och datakommunikationer. Flera satsningar kan dock vara högst användbara även i de lugnaste tider, reserver som kan förstärka brandbekämpning och polis, samt en rad satsningar på data- och annan driftsäkerhet hör dit. Att polisreserver bara skulle användas vid yttre hot är en egendomlighet som L och KD med rätta reserverar sig mot och som förmodligen kommer att rättas till.

Ett av de få områdena där det mesta sedan tidigare finns kvar på plats är lagstiftningen – som ger regeringen befogenhet att vidta ekonomiska krisåtgärder, använda tjänsteplikt och krigsplacering i civila beredskaps- och försvarsfunktioner samt att föreskriva vad samhällsviktiga företag ska göra.

Men annars tvingas man på några områden börja om nästan från noll. Det behövs mer beredskap för att upprätthålla ordning och viktiga samhällsfunktioner vid såväl allvarliga sabotage från främmande makt som rena krigshandlingar, samt att snabbare kunna ta emot bundsförvanters militära styrkor. Det senare ingick i försvarsmaktens manöver Aurora i höstas.

Men det lär ta en del tid att förstärka organisation, och öka säkerheten i olika känsliga system. Sårbarheten kan väntas förbli stor under några år, och det är riskabelt ifall det uppstår en skymningszon, där det inte blivit krig men där ofred och aggression tar andra former.

Liksom på militär sida borde slutsatserna ha dragits snabbare, både av den allt mer auktoritära utvecklingen i Ryssland och av de många kontaktytorna och samarbetsförhållandena mellan ryska intressen och såväl affärskretsar som extremiströrelser i väst. Det som nu pågår borde mer på allvar ha inletts under Reinfeldtregeringens år före 2014. På samma sätt som i justitiefrågorna är det ett faktum att de allvarligaste försummelserna före regeringsskiftet skedde inom ansvarsområden där Moderaterna hade det dominerande ansvaret.

Nu har dessbättre en bred enighet uppstått mellan dåvarande och nuvarande regeringspartier, om färdriktning och de mesta av åtgärderna inom olika områden. Om mindre än ett halvår kommer nästa betänkande från Försvarsberedningen. Då kommer det med säkerhet att visa sig att det tidigare försvarsbeslutet, där M, C och KD enades med S och MP, var otillräckligt i ambitionsnivå och än mer i kostnadsbedömningen. Att Liberalernas partiledning den gången bedömde kostnadsramarna mer realistiskt har länge stått klart, även för andra partier.

Avvikande, i sin negativa hållning till västlig samverkan, är duon SD och V, som uttrycker sig olika men landar i samma utrikespolitiska hörn, där riskerna för kriser och konflikter ökar. Ryssland möts av osäkerhet i väst, och utnyttjar detta för att verka till stöd för ytterkantspolitiker i både USA och Västeuropa. En av orsakerna är att den tidigare Moskvalutningen i delar av den yttre vänstern nu fått en parallell i en förnyad europeisk högerradikalism. Denna har spritt sig även till den amerikanske presidentens ideologiska omgivning.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

FörsvaretRysslandHögerextremisterLedare
Relaterat