I Bokriskommitténs vision finns inga bostadsköer. I stället finns enkla hyresrätter, nybyggda lyxlägenheter och allt däremellan. Villor, bostads- och hyresrätter med olika storlek och standard som passar hushåll med skilda förutsättningar samsas inom samma bostadsområde.
I detta bostadseldorado är det två år mellan byggtanke och inflyttning. Reglerna för andrahandsuthyrning är generösa, den illegala handeln med hyreskontrakt i storstäderna har försvunnit, och utbud, efterfrågan, priser och hyror står i god samklang med varandra. Det råder perfekt balans och solen går aldrig i moln.
Att visionen framstår som ouppnåelig, rent av naiv, visar hur absurd situationen på den svenska bostadsmarknaden är. Det finns ingen annan marknad där vi ens kan föreställa oss samma missmatch mellan utbud och efterfrågan, och om den skulle uppstå fylls glappet snabbt igen.
På bostadsmarknaden är det tvärtom. Trots att det på många håll i landet har rått bostadsbrist sedan Tage Erlanders dagar, går utvecklingen åt fel håll. I dag bor nästan sju av tio svenskar i kommuner med bostadsbrist – framför allt saknas hyresrätter – vilket trissar upp priset på villor och bostadsrätter. Tillsammans med låga räntor och generösa ränteavdrag leder det i sin tur till att hushållens skuldsättning ökar, vilket har fått bland annat riksbankschef Stefan Ingves att förespråka en reformerad bostadspolitik.
Ingves är långt ifrån ensam. Så sent som i november presenterade Boverket en rapport som fastslog att bruksvärdessystemet – alltså frånvaron av marknadshyror – ligger bakom en stor del av bostadsbristen. Det hindrar rörligheten på bostadsmarknaden eftersom systemet bidrar till att människor inte flyttar till mindre lägenheter när barnen har flyttat hemifrån. Dessutom stoppar det byggbolag från att skräddarsy bostäder efter olika människors plånböcker.
Därför föreslår Bokriskommittén, ett privat initiativ från Fastighetsägarna och Handelskamrarna i Stockholm, Väst-Sverige och Syd-Sverige, som publicerar sin slutrapport i juni, att hyresregleringen skalas ner, plan- och byggreglerna förenklas och byggprocesserna snabbas på.
Samtliga förslag är bra, men de behöver genomföras med fingertoppskänsla. Marknadshyror sjösätts inte över en natt och övergångsregler är nödvändiga för att skydda enskilda hyresgäster från snabba hyreshöjningar.
Samma sak gäller för regler och processer. Ingen vill ha ett samhälle där byggbolag utan skrupler kan köra över de närboende och därför kommer vi aldrig ifrån att överklagandeprocesser behöver få ta tid.
Precis som i många andra sammanhang måste det ske en avvägning mellan olika intressen, och man får inte glömma att det i en byggprocess – eller i en process mot marknadshyror – sällan är någon som höjer rösten och för de bostadslösas talan.