Åtta partiledartal. Vår ledarredaktion fanns på plats i Almedalen vid samtliga tal. Här bjuder vi på alla tal – i mikroformat. Foto:

Så var partiledarnas Almedalstal

Ledare

Åtta partiledartal, flera utspel och över 4000 seminarier senare är årets politikervecka i Almedalen slut. Här är talen i mikroformat.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Ulf Kristersson (M) Foto:

Ulf Kristersson (M) 1/7

Moderatledaren har kanske inte vind i seglen i opinionsmätningarna, men han är likväl den som många tippar som nästa statsminister. När han inledde årets Almedalsvecka fokuserade han på det som hotar demokratin, som ryska påverkanskampanjer och extremister, samt på den moderata paradgrenen lag och ordning.

Dessutom tog han kraftfullt avstånd från SD och pratade en hel del om vikten av att alla barn får så jämlika livschanser som möjligt, vilket kanske inte är så ovanligt för Kristersson, men för M. De konkreta förslagen är att de som behöver ska erbjudas fler timmar i förskolan och att skolan ska ha högre, inte lägre, förväntningar på unga utan stöd hemifrån, eftersom utbildning ofta är deras enda språngbräda.

Tyvärr upprepade han även önskemålet om en blocköverskridande överenskommelse om en stram migrationspolitik. Blocköverskridande är bra. Stram dåligt.

Jonas Sjöstedt (V) Foto:

Jonas Sjöstedt (V) 2/7

Vänsterledaren satsade på ett ideologiskt tal. Och varför inte? V är på väg mot sitt bästa valresultat under hela 2000-talet och Vänsterpartiet har haft ovanligt stort inflytande under mandatperioden, trots att partiet inte ens har sex procent av väljarstödet.

Nu försöker Sjöstedt utmåla V som det enda vänsteralternativet – S klassas som mitten – och han kritiserar andra partier för att svartmåla förorter och ha ett för stort fokus på invandring. I stället vill han tala om andra frågor, som barns uppväxtvillkor och klimatförändringar. Dessutom försöker han få valet att utspela sig på höger-vänster-skalan, där Vänstern under valrörelsen ska köra mantrat jämlikhet.

Jan Björklund (L) Foto:

Jan Björklund (L) 3/7

Under fotbolls-VM hyllade Jan Björklund vid flera tillfällen ”Jannes gäng”, alltid med glimten i ögat och i dubbel bemärkelse. Så även i tisdags, när han intog Almedalsscenen en timme efter vinsten mot Schweiz.

Därefter fortsatte hyllningarna, nu till EU och liberalismen, med mänskliga rättigheter, frihandel och ökat välstånd, där L just lagt till medlemskap i euron och att Sverige snart ska tillhöra EU:s kärna till sitt valmanifest. Allt ställs mot nationalistiska populister som vinner mark, inte minst i Europa, och Björklund slog fast att grundläggande liberala värderingar aldrig i närtid har varit lika hotade i Sverige och världen som nu.

Det är sant och det förpliktigar. Liberalerna gör rätt som flyttar fram positionerna.

Annie Lööf (C) Foto:

Annie Lööf (C) 4/7

Även Annie Lööf håller den liberala fanan högt. Inte minst när hennes tal stördes av nazister som buade, samtidigt som hon talade om att höstens val är ett vägval om vilket samhälle Sverige ska vara.

I övrigt handlade Centerns ena Almedalsutspel om att införa ett snabbt integrationsår för särskilt motiverade nyanlända, som ska erbjudas utbildning och praktik inom bristyrken, parallellt med svenskundervisning och samhällsorientering. Det andra var att införa utsläppsrätter för ämnen som genererar övergödning, som länder ska kunna köpa och sälja, vilket syftar till att få ner övergödningen i Östersjön.

Sist, men inte minst, betonar Annie Lööf gemenskapen inom Alliansen, och försöker tona ner meningsskillnaderna inom blocket. Det är tappert och lojalt. Men det är inte säkert att de andra håller med.

Stefan Löfven (S) Foto:

Stefan Löfven (S) 5/7

Socialdemokraterna är på väg mot sitt sämsta val sedan demokratin infördes och motåtgärden verkar vara att beskriva höstens val som en folkomröstning om välfärden. Frågan är om ens Löfven tror på beskrivningen. Vilket riksdagsparti säger nej till skola, vård och omsorg, eller är emot fler poliser och ett starkare försvar?

Dock handlade S stora Almedalsutspel inte om något av detta, utan om pensioner. Men inte om hur dagens pensionärer ska få mer i plånboken, utan om hur unga ska få 70 procent av slutlönen. Det är inget fel på förslaget, men det kommer sannolikt inte att ge utslag i valresultatet, även om det ligger i linje med huvudbudskapet i Löfvens tal: ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige, samt mantrat ”om vi håller ihop”.

Dessutom flirtade statsministern öppet med de liberala partierna, genom att både inleda och avsluta talet med att referera till Nils Edén, partiledare för dåvarande Liberala samlingspartiet och statsminister för en koalitionsregering bestående av liberaler och Socialdemokrater 1917-1920. Värt att notera är att de liberala då hade rätt många statsrådsposter, inklusive statsministerposten. Det är oklart hur intresserad Stefan Löfven egentligen är av en favorit i repris.

Ebba Busch Thor (KD) Foto:

Ebba Busch Thor (KD) 6/7

Redan på fredagen fick Stefan Löfven konkurrens om att vara mest för välfärd. Ebba Busch Thor förklarade med stort självförtroende att det inte blir någon Alliansregering utan Kristdemokraterna, samt att nästa regering kommer att tappa fotfästet i välfärdspolitiken om inte KD är med. Det är inte ett särskilt smickrande betyg till de tilltänkta regeringspartnerna M, C och L.

KD, som i opinionsmätningarna i regel har mellan två och tre procent, går till val med budskapet ”Du ska kunna lita på Sverige”. I konkret politik betyder det att partiet kommer att prata om exempelvis sjukvården, polisen och äldreomsorgen.

Det är i sig inga dåliga områden, men det är tveksamt om det räcker. Dels innehöll talet mest problembeskrivningar, som att en del kvinnor föder barn i bilar, men utan något löfte om vad KD ska göra åt det. Dels har KD under de senaste valen behövt förlita sig på moderata stödröster. Dessa blir sannolikt färre när M:s siffror är modesta, KD ligger en bra bit under riksdagsspärren och det är oklart om Alliansen är ett regeringsalternativ.

Jimmie Åkesson (SD) Foto:

Jimmie Åkesson (SD) 7/7

Som traditionen bjuder när Jimmie Åkesson talar inför partimedlemmar var tonen raljant och apokalyptisk. Exempelvis sa SD-ledaren "Jag är livrädd för att verklighetsfrämmande människor som Stefan Löfven, Gustav Fridolin, Jonas Sjöstedt, Annie Lööf och Jan Björklund ska få fortsatt förtroende att styra vårt land mot katastrof”. Här är det ingen slump att han utelämnar just Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor, som leder de partier som SD sagt sig vilja regera med.

Därefter ställer han, sin vana trogen, satsningar inom välfärdens områden mot asylinvandring och beskyller de andra partierna för att vara verklighetsfrånvända och förespråka en politik som splittrar landet, vilket är en myt.

Däremot är det ingen myt att SD är ett enfrågeparti. Talet handlade i princip enbart om invandring. Partiet vill öka återvändandestödet och Åkesson ber de andra partierna att öppna dörrarna till samarbete.

Här var dock så gott som alla partiledare tydliga under Almedalsveckan: dörren är stängd.

Isabella Lövin (MP) Foto:

Isabella Lövin (MP) 8/7

När väljarna listar förtroendet för partiledarna ligger Miljöpartiets båda språkrör i regel sist och det är ungefär så partiets siffror ser ut i övrigt. I opinionsmätningarna har MP precis över 4 procent och under S dag lös regeringspartnern med sin frånvaro, både i ord och närvaro.

För att klara riksdagsspärren lägger MP i princip alla ägg i samma korg. Under valrörelsen är det miljö och klimat som gäller.

Lövin inledde söndagens tal med att prata om hur klimatförändringarna märks världen över och så fortsatte det hela talet igenom, bortsett från när hon varnade för att släppa in SD i ett samarbete och om vikten av att värna flyktingbarn.

Därmed gick startskottet för MP:s valkampanj, där de konkret ska skilda vad klimatförändringarna kommer att betyda. Det lockar sannolikt inga nya väljare. Men det kan räcka för att hålla de befintliga kvar.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

Ämne/Val2018InrikespolitikLedare
Relaterat