Fler blodbussar kan ge fler blodgivare.

Så hjälper du Sörmland ur blodkrisen – och räddar liv

Ledare
annons

Den som är beredd att ta emot blod bör även vilja ge blod.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Inte så att sjukvårdspersonalen ska lusläsa checklistan över blodgivare när en person som håller på att förblöda kommer in till sjukhuset. Men generellt bör friska människor, som har fyllt 18 år, väger över 50 kg och inte varit med om någon så kallad riskhändelse i närtid, kunna bege sig till blodcentralen ett par gånger om året och donera några deciliter.

Det gäller inte minst nu, när det saknas blod i Sörmland (P4, 21/4).

För ja, ett blodbehov kan drabba vem som helst. Exempelvis i samband med en förlossning, operation eller olycka, behandling av cancer eller kroniska sjukdomar.

I Sörmland kan man ge blod på Mälarsjukhuset, Kullbergska sjukhuset och Nyköpings lasarett. Och det kan knappast vara omöjligt att få upp antalet blodgivare till en acceptabel nivå, förutsatt att fler som bor i länet inser att välfyllda bloddepåer räddar liv. När den insikten är på plats, infinner sig ofta även doneringsviljan.

Det märktes till exempel strax efter terrordådet i Stockholm, då så pass många ringde till sjukhusen och erbjöd sitt blod att landstinget gick ut och bad folk att sluta höra av sig just då. Några timmar senare kom beskedet att det fanns tillräckligt med blod till de skadade, men att blodlagret behövde fyllas på för framtida patienter. Dagen efter anlände tre gånger så många blodgivare till blodcentralerna jämfört med en vanlig lördag och blodlagret var åter stabilt.

Men det betyder inte att situationen är stabil överallt eller kommer att vara det för alltid. Just nu saknas framför allt blodgrupperna 0 och A i Sörmland, och många av landets 380 000 registrerade blodgivare kommer att pensioneras under de kommande åren.

Därför måste registret med blodgivare fyllas på. I alla fall om vi vill säkerställa att de runt 100 000 blodtransfusioner som utförs varje år, varav minst en tredjedel uppskattas vara direkt livräddande, kan genomföras på ett säkert sätt. Och för att komma upp i större volymer krävs en hel del hjälp på traven.

Antalet blodbussar behöver utökas och bli tillgängliga på fler platser. Information om vikten av en blodreserv pumpas in i våra medvetanden, berättelser om människor som inte varit i livet utan andras blod spridas och mantrat att ett akut blodbehov kan drabba vem som helst upprepas.

Lite smäktande och tårdrypande – javisst. Men det kan det vara värt om människor slipper fara illa för att de som hade tänkt gå till blodcentralen, men aldrig kom iväg, plötsligt kommer till skott och anmäler sig som blodgivare.

För frågan bör egentligen inte vara om eller varför man ger blod. Den självklara frågan bör vara: Varför inte?

Läs också

( 5 st )

Läs mer om dessa ämnen

Kullbergska sjukhusetMälarsjukhusetNyköpings lasarettLedaresjukvård och hälsa
Relaterat
annons

Mest delat denna vecka