Det största problemet för landstinget i Sörmland – personalförsörjningen och därmed antalet vårdplatser – kan förmodligen inte något parti lösa.
Det låter förstås en smula uppgivet. Men utvecklingen när det gäller personalförsörjningen är rent förlamande för landstinget. Sedan 2010 har kostnaden för personal som hyrs in – läkare och sjuksköterskor – ökat med 40 procent eller i reda pengar med 55 miljoner kronor. Totalt uppgår kostnaden för hyrpersonal nu till mer än 140 miljoner kronor per år. Och kostnaden ökar för varje år.
Personallandstingsrådet Greger Tidlund (S) tycker i Kuriren att det är positivt att landstinget på egen hand har lyckats rekrytera personal i olika kategorier, så att antalet anställda nu är 200 fler än 2010. Jo, det är positivt, men långt ifrån tillräckligt. Fortfarande måste vårdplatser stängas för att det saknas personal, vilket är tydligast på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och Nyköpings lasarett.
Kostnaden ökar alltså dramatiskt varje år. Detta trots att det finns ett avtal som ger läkarna möjlighet att arbeta extra i det egna landstinget under sin jourledighet. För läkarna är det nog inte så attraktivt eftersom det är betydligt mer lukrativt att via ett bemanningsföretag jobba några dagar i ett annat landsting.
Utvecklingen är knepig att bryta. Samtidigt som det nu höjs allt fler röster för att vinster inte ska tillåtas i välfärden – sjukvården i detta fall – så pågår en privatisering från andra hållet. En privatisering av personalförsörjningen som varken landsting eller kommuner tycks kunna göra något åt.
Det första tänkbara receptet för att komma till rätta med problemet är att kraftigt höja lönerna för de personalgrupper som berörs – läkare och sjuksköterskor. Men sådana höjningar skulle då behöva göras för alla och då handlar det om väldigt mycket pengar. Faktiskt så mycket att det inte är ett realistiskt alternativ.
Ett annat tänkbart scenario är att på nationell nivå omförhandla läkarnas avtal så att de generösa komptiderna för jourtjänstgöring begränsas. Komptiden är ju tänkt för att läkarna ska vila efter långa jourpass. Att då ledigheten av många används för tjänstgöring som hyrläkare i andra landsting är inte bra vare sig för läkarna eller för patienterna och vårdkvaliteten.
En sådan förändring av avtalen låter sig inte göras särskilt enkelt. Om det ens är möjligt.
Sammantaget är problemet oerhört svårt att lösa. Under tiden som politikerna gnisslar tänder över situationen och viss personal kan glädja sig över högre löner hos andra arbetsgivare, så drabbas patienterna. Färre vårdplatser och problem som uppstår när kontinuiteten i läkarkontakterna försvinner resulterar i sämre vårdkvalitet.
Risken är uppenbar att problemet bara kommer att öka och att politikerna inte kan göra något åt det. Oavsett hur mycket de än vill göra det.