Många av SVT:s satsningar för nästa år, som programdirektörerna Lena Glaser och Jan Helin nyligen presenterade i Dagens Nyheter, är bra. Som att inrätta en tjänst som klimatkorrespondent, som ska skildra vår tids mest globala problem.
Därmed inte sagt att klimatet enbart är en utrikesfråga. Att större delen av världen, och således mycket av klimatutmaningen, ligger utanför Sveriges gränser, betyder inte att koldioxidutsläpp och omställning får börja kännas som något som händer ”där” och som har sin lösning någon annanstans. Det finns alltså all anledning för SVT att även flytta fram klimatpositionerna i inrikesbevakningen, för att i ännu högre utsträckning än i dag kunna granska svenska politikers klimatutspel.
En annan nyhet är att SVT planerar att införa ett nytt utrikesprogram på veckobasis, vilket i sig inte är ett dåligt förslag. Men det bordekompletteras med en EU-timme.
Dels eftersom det är lika viktigt att svenska folket vet vad som händer i Bryssel och Strasbourg som i Sveriges i riksdag och regering. Dels eftersom det skulle betyda att public service tar sitt folkbildningsansvar till en ny nivå.
Beslutsvägarna i EU-maskineriet är snåriga och det är svårt att hålla reda på vad som hör hemma på EU:s respektive medlemsstaternas bord. Samma sak gäller vad som bestäms av Europeiska rådet, där ländernas regeringar är representerade, respektive Europaparlamentet, som vi just har röstat in parlamentariker i.
Vidare är det alltid av godo att fundera på hur programformat kan utvecklas. Därför behöver det inte vara fel att lägga ner ”Opinion Live”, som sänds på torsdagar från Göteborg, och ersätta med ett nytt opinionsprogram.
Men i stället för att föra samman "människor med starkt polariserade åsikter i kontroversiella frågor”, som det står i Glasers och Helins beskrivning, bör SVT spinna vidare på programmet ”Ekdal och Ekdal”, som hade premiär i vintras. Där sammanfördes personer med olika professioner och ingångar, för att snarare analysera och diskutera än debattera komplexa frågor som migration, demokrati och ekonomiska klyftor.
Samtal där många åsikter lyfts fram och varje fråga får gott om tid ökar oftare förståelsen mer för varför människor har landat i olika slutsatser – vad talar för respektive emot – jämfört med om man bjuder in ytterligheterna.
Därutöver gör SVT rätt i att hålla fast vid dramasatsningar som "Vår tid är nu", satirprogrammet "Svenska Nyheter" och långköraren "På spåret". Samtidigt bör public service låta bli den lättare underhållningen, som "Gift vid första ögonkastet" och "Sveriges fetaste hundar". Precis som "Lyxfällan" är det program som passar utmärkt i de kommersiella kanalerna.
Prioriteringen handlar framför allt om att skattepengarna som vi betalar till public service gör större nytta om SVT i stället utökar sin lokalbevakning, vilket snart kommer att bli verklighet. Här vore det bra om public service särskilt inriktar sig på den fjärdedel av kommunerna som mer eller mindre befinner sig i medieskugga.
Det är i de områdena det är svårast för privata medier, i regel lokaltidningar, att ha en kontinuerlig bevakning. Det är i det tomrummet SVT ska vara.