Det finns ingen anledning att inte välkomna ny teknik. Datorer och läsplattor underlättar mångas arbets- och vardagsliv och få vill skruva tillbaka klockan till det analogas tidevarv.
Däremot ska man akta sig för att ha en övertro på vad digitala verktyg kan åstadkomma. Det gäller särskilt i skolan, där datortätheten numera ligger ganska nära en dator per elev, och i många fall disponerar eleverna varsin dator eller läsplatta dygnet runt, vilket är ett upplägg med minst tre problem.
Det första är att det ofta är oklart när föräldrar är ersättningsskyldiga om det händer en olycka. Exempelvis att datorn blir oanvändbar efter att eleven har trillat med sparkcykeln i en vattenpöl på väg hem från skolan, vilket Eskilstuna-Kuriren skrev om i höstas.
En följdfråga är hur föräldrar bör agera gentemot skolan om de inte känner att de har råd att ersätta en förstörd eller borttappad dator, alternativt bedömer att barnet inte har den mognad eller ordning som krävs för att kunna ta helhetsansvaret för en dyr produkt.
Det andra problemet är att det kostar skolorna och kommunerna en hel del att köpa in eller hyra datorer och andra digitala hjälpmedel. Och om skattepengar läggs på en viss satsning, blir det mindre pengar till annat.
I Katrineholm vältrades kostnaderna för datorer och läsplattori skolan och förskolan nyligen över från investeringsbudgeten till driftsbudgeten, som plötsligt visade ett underskott på drygt åtta miljoner kronor. Konsekvensen blir bland annat minskad skolpeng och försämrade möjligheter för lärarna att få utbildning. (Katrineholms-Kuriren, 18/4).
Om det hade varit oomtvistligt att en dator/läsplatta per elev förbättrar skolresultaten hade det inte varit någonting att bråka om. Men nu är det inte så, vilket är det tredje problemet.
Teknik som krånglar riskerar snarare att stjälpa än hjälpa undervisningen och enligt Skolverket upplever fyra av tio lärare att krånglande teknik begränsar deras arbete minst en gång i veckan. Vidare visar en OECD-rapport att de elever som använder datorer mest har sämre resultat än de som använder dem mindre.
Dessutom menar både lärare och elever att elevernas ensamarbete ökar när de har varsin laptop och både Skolverket och Skolinspektionen pekar ut ökningen av eget arbete som en av orsakerna till svenska elevers sämre kunskapsresultat (Lärarnas Tidning, 1/12-2011).
Inget av det här betyder att grund- och gymnasieskolor bör utesluta användning av datorer och läsplattor. Datorkunskaper är viktiga för att dagens unga ska kunna fungera på framtidens arbetsmarknad.
Däremot är det inte säkert att de hjälper inlärningen i skolan för en genomsnittlig elev. Exempelvis finns det studier från USA som tyder på att studenter lär sig mindre när de antecknar på datorn än om de gör det för hand. Dessutom frestas många att under lektionstid använda datorn till saker som inte har med studierna att göra, vilket gör prestationerna ännu sämre (DN Debatt, 17/4-2015).
Därför är det inte säkert att det är en dator per elev som ska prioriteras när en snäv utbildningsbudget ska gå ihop. Det absolut viktigaste för elevernas inlärning är trots allt skickliga lärare.