För snart två veckor sedan skrev riksdagsledamoten Erik Bengtzboe, ordförande för Moderaterna i Sörmland och partiets arbetsmarknadspolitiske talesperson, en debattartikel tillsammans med två partikamrater där han föreslog ett bidragstak (Aftonbladet, 5/4). Nu har samma tidning avslöjat att han har fått över 90 000 kronor i ersättning från riksdagen för dubbelt boende och ytterligare 60 000 för annat. Orsaken är att han har varit folkbokförd hos sin mamma i Nyköping och inte i Stockholm där han faktiskt bor med fru och barn.
Utifrån det menar kanske någon att vi behöver ett bidragstak för politiker. Det är dock fel väg att gå.
Givetvis ska riksdagsledamöter som inte bor i Stockholm få ersättning för dubbelt boende. Inte minst eftersom varje ledamot representerar sin hemort och ibland till och med sitter i kommun- eller regionfullmäktige. Det gjorde Erik Bengtzboe till och med valet i höstas.
Då kan det vara okej att folkbokföra sig hos sin mamma i Nyköping eller i hennes sörmländska sommarstuga. Kanske vill man sitta i kommunfullmäktige och känna att man har en fastare förankring i regionen som man är distriktsordförande för. Eller så har man den motivering som Bengtzboe skrev på Facebook: ”Den som inte känner mig, min familj och under de omständigheter jag växte upp kommer säkert att tycka att det är konstigt att jag levt hemma så länge som jag gjort och att vi i familjen har så nära band till varandra som vi har”.
Inlägget visar dock att han feltolkar situationen. Frågan är inte om det är lämpligt att Erik Bengtzboe är folkbokförd hemma hos sin mamma eller i hennes sommarstuga efter att han har fyllt 30 år. Hur länge vuxna människor bor hos sina föräldrar är ingenting som utomstående har med att göra. Det hade varit helt i sin ordning om Bengtzboe och hans fru och barn hade haft hans föräldrahem i Nyköping eller mammans sommarstuga som bas, och Bengtzboe sedan veckopendlat till en övernattningslägenhet i Stockholm som riksdagen bekostat.
Men om han bor i Stockholm med sin familj, vilket övriga familjemedlemmars folkbokföringsadress tyder på, och sedan besöker sin mamma och/eller sommarstugan ofta eftersom de har nära band till varandra, är det dubbla boendet en privat lösning, som inte är nödvändigt för att han ska kunna fullgöra sitt uppdrag som riksdagsledamot. Då får man stå för eventuella merkostnader själv och det gäller i allra högsta grad den som företräder ett parti som har som mantra att få ner de totala bidragskostnaderna.
Därför är problemet inte löst bara för att Erik Bengtzboe betalar tillbaka pengar till riksdagen och därmed i förlängningen till skattebetalarna, som står för riksdagsledamöternas löner och förmåner. Problemet när medier ertappar riksdagspolitiker med att ha upprättat kreativa boendelösningar som kostar skattebetalarna mer än nödvändigt är just att politiker är ett förtroendeuppdrag och att småaktighet urholkar förtroendet för politiken och det demokratiska systemet.
Det betyder att det inte räcker att riksdagspolitiker som ansöker om extra ersättning undersöker om det fiffiga upplägget är lagligt. Det är även viktigt att ställa frågan om det är rimligt.