April är grymmast av månaderna. När allt annat sett dystert ut har Moderaterna kunnat glädjas över förtroendet för statsminister Fredrik Reinfeldt. Men så, den 1 april 2014, kom en mätning från DN/Ipsos som visade att Socialdemokraternas Stefan Löfven hämtat in Reinfeldts försprång.
Dessutom visade undersökningen att Löfven är den enda partiledare som har en positiv förtroendebalans. Det vill säga att andelen väljare som har förtroende för honom är större än andelen som inte har det.
Så kom 2 801 moderater till Göteborg för att hålla Sverigemöte.
På ytan är de förstås optimistiska – vad skulle de annars vara. "Det är det här vi längtat efter." "Det blir ett större ödesval för S." "Vi fungerar bäst när vi har något att kämpa för". Så låter det när man i dag försöker ta tempen på Moderaternas partiorganisation.
Och visst finns det en rad faktorer som talar för att valet kommer att bli mycket jämnare än vad opinionsmätningarna antyder. Många väljare – 18-20 procent – är fortfarande osäkra och frågetecknen kring de rödgrönas samarbete och politik lär få ännu större utrymme i den politiska debatten allteftersom valet närmar sig.
Men det går inte att bortse från de nya Moderaternas grundläggande svaghet.
Häromveckan ställde författaren Therese Bohman frågan om vi kommer att få se romaner som skildrar den nymoderata medelklassens liv med Linas matkasse och Thailandsresor. Kulturskribenten Isabelle Ståhl var snabb att ge svaret: "Inte så troligt, hoppas jag – något mer själsdödande är svårt att föreställa sig." (Svenska Dagbladet 31/3)
Kanske är det precis så man ska förstå Moderaternas svårigheter. Det går i dag inte att träffa en moderat som tycker något annat än att Sverige som det ser ut i dag är fantastiskt, och den som säger något annat "svartmålar".
Men de flesta människor drömmer om något bättre. Kanske inte något storslaget – svenska väljare är inte de som lockas av de stora visionerna – men något lite bättre.
Att du redan har den mysigaste tacokvällen man kan tänka sig är ett dåligt budskap, rentav själsdödande. Ändå är det vad M framförallt står för i dag, eller som finansminister Anders Borg sammanfattade partiets "grundvärderingar" i sitt tal på Sverigemötet: stabilitet.
För att klara av att vinna ett val till måste M överraska väljarna med reformförslag som pekar framåt på områden som är viktiga för väljarna, som exempelvis S gjorde med maxtaxan i valrörelsen 1998
Ju närmare valet vi kommer, desto svårare lär det bli för M att frigöra sig ur bilden av att det perfekta samhället är här och nu. Och då kommer vi att stå där och blicka tillbaka på supervalåret och konstatera:
Minns Anders Borg och Fredrik Reinfeldt, som en gång var uppburna och hyllade. Sedan bestämde de sig för att det inte fanns något mer att göra än att ta ansvar.