Tar den sig uttryck i brinnande bensinflaskor eller liknande är den faran överhängande. Organisationer och agitatorer leker med elden om de misstänkliggör eller hatar människor för deras härstamning, tro, språk eller hudfärg. Det som kan följa i spåren på sådan agitation är att hårda aktivister eller uppviglade lyssnare tar till eld eller sprängmedel.
I Göteborgsområdet hände det senast i lördags, med ett angrepp med brand mot synagogan, där ungdomar var samlade till ett arrangemang i församlingslokalerna. Ett delvis liknande hatbrott skedde härom dagen även i Malmö.
För inte länge sedan var det även några politiska sprängattentat, som orsakade personskador, men genom lyckliga tillfälligheter inga dödsfall. De senare brotten klarades upp. Det fanns tydliga kopplingar till en av de högerextrema organisationerna. Ett par av våldsmännen hade varit i Ryssland och fått utbildning i väpnad kamp.
Lördagens attentatsförsök kunde också ha fått allvarligare följder. Även där gjorde tillfälligheter att skadorna begränsades. Ett kraftigt regn gjorde sitt för att hindra en eldsvåda i synagogan. Polisen kunde tack vare övervakningskameror redan efter några timmar gripa tre yngre män, som under måndagen satt anhållna. Antalet personer som var med när försöket till mordbrand skedde var dock fler.
Det skulle vara välgörande om polisen och åklagare kunde få de ansvariga för brandangreppet åtalade och dömda. Att kameror kan vara till stor nytta visades tidigare av det snabba gripandet av den man som är häktad för lastbilsattentatet på Drottninggatan i Stockholm i våras. Även den här gången har de möjliggjort snabba gripanden. Men säkra slutsatser bör få vänta. Det är ju tänkbart att de värsta våldsverkarna genom maskering och planering dolt sin medverkan, samtidigt som några i deras svans åkt fast.
Från flera olika politiska håll är fördömandet av lördagens attentatsförsök i Göteborg enigt och otvetydigt. Brandangrepp mot synagogor är det som skedde under de nazistiska pogromerna i tyska storstäder på 30-talet, något som också visar på hur såväl rasismens som religionsförföljelsens och diktaturtänkandets konsekvenser kan bli avgrundsdjupt hemska. För att stå detta onda emot är konsekvens det avgörande: De antidemokratiska lärorna och metoderna ska avvisas oavsett från vilken ytterkant de kommer och oavsett vilka förevändningar som medlöparna använder för att relativisera eller ursäkta det som skett.
Judar i Göteborg är inte ansvariga för politiken i Israel eller för konfliktförloppen i Mellanöstern. Deras församling har grundlagsskyddad rätt att liksom andra trosriktningar samlas till gudstjänst och utöva sin verksamhet i fred. Våldsamma konflikter i Mellanöstern kan i Sverige vara ämnen för debatt och dialog, men de kan under inga som helst omständigheter tillåtas vara förevändning för våld, hot eller trakasserier i någon riktning. Här kan inte göras undantag för personer som varit väldigtkort tid i landet, vilket enligt Expo gäller de tre anhållna.
Att judar är mer utsatta än de flesta andra har bland annat Göteborgs polischef Erik Nord påpekat. Inte bara polisen kan se risken att de kan drabbas av våld från alla de tre extrema huvudriktningar som säkerhetspolisen främst håller ögonen på, högerextrema grupper, den autonoma yttervänstern samt extremister med rötter i Mellanöstern.
Vad detta också understryker är att det är på flera håll som man kan tänkas veta sådant som polisen behöver känna till för att förebygga och ingripa mot våldsam extremism.