Det beror på var fokus ligger. Om man vill göra vissa butiksägare till viljes kan man placera ut små butiker lite här och var. Så att de påverkar hur människor rör sig i kommunen.
Det är i den riktningen Lundaforskaren Ola Thufvesson resonerar i dagens tidning. Han är kritisk till att Systembolaget i ökad utsträckning placerar sina butiker i anslutning till externa köpcentra. Thufvesson menar att det bidrar till att handelsflödena styrs dit och utarmar centrumhandeln. Han förespråkar därför fler men mindre butiker i centrala lägen.
Så kan man resonera. Bättre än att fokusera på detaljhandelns villkor är dock att se försäljning av alkohol som alkoholpolitik, där Systembolagets roll är central. Denna politik bygger på vissa insikter. En är att alkoholen är ett hälsoproblem och att överkonsumtion ligger bakom många brott, familjetragedier, försämrad livskvalitet, sänkt arbetsförmåga och höga vårdkostnader. En annan är att även relativt måttlig konsumtion medför stora kostnader för samhället. En tredje att det är omöjligt att ha en alkoholpolitik för riskkonsumenter och en annan för resten.
Ur allt detta följer att det övergripande alkoholpolitiska målet måste vara att minska den totala alkoholkonsumtionen. Verktygen för det är att reglera pris och tillgänglighet av alkohol. Alkoholen ska vara förhållandevis dyr – högt beskattad – och inte alldeles lättillgänglig. Alltså måste detaljhandeln vara monopoliserad.
Det senare innebär att Systembolaget ska erbjuda en skälig nivå av service – så att folk köper sin alkohol där i stället för utomlands eller av smugglare – utan att uppmuntra till ökad konsumtion.
Balansgången är inte helt lätt, det måste erkännas. Men den blir inte lättare om Systembolaget ska ta ovidkommande hänsyn, som att ta ansvar för övrig stadshandel och ”stärka stadsdelar”, som Ola Thufvesson uttrycker det.
Systembolagets själva syfte att vara icke-vinstdrivande förfuskas om bolaget medvetet ska bidra till andra näringsidkares affärsframgångar.
Är då antalet Systembutiker i Sörmland för lågt i jämförelse med andra län? Inget tyder på det om man jämför tre grannlän som är ungefär lika sett till storlek och struktur. Sörmland har 14 butiker och 11 ombud på 290 000 invånare. Det kan ställas mot Västmanlands 13 butiker och 5 ombud på 270 000 invånare och Örebro läns 15 butiker och 5 ombud med ett invånarantal på 300 000.
Sörmlands största kommun, Eskilstuna, med 105 000 invånare, har tre butiker medan Västerås och Örebro, som båda har 150 000 invånare, får nöja sig med fyra Systembolag vardera.
Inte heller är det självklart att Katrineholm bör få en andra butik. Enköping med 43 000 invånare har bara en.
Den totala alkoholkonsumtionen i Sverige har under de senaste tolv åren rört sig neråt. Det som står för reduktionen är minskad resandeinförsel, smuggling och egen alkoholtillverkning. Sörmlänningar som helhet dricker också något mindre alkohol än rikssnittet.
De alkoholpolitiska verktygen fungerar alltså rätt bra. Sverige och Sörmland bör inte göra sådant som riskerar att föra utvecklingen i motsatt riktning. I stället bör alkoholkonsumtionen fortsätta minska.