Putin och hans klienter

Kommunismen Ă€r vĂ€ck i Ryssland, men hemliga polisen – tjekan som den hette pĂ„ Lenins tid – finns kvar.

Övrigt2017-11-08 06:00
Detta Àr en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion Àr oberoende liberal.

En man ur tjekans led Ă€r president – eller tsar – över oligarker och över röda armĂ©n. Ett auktoritĂ€rt vĂ€lde Ă€r Ă„terupprĂ€ttat, pĂ„ en ekonomisk grund av fossila, klimatskadliga brĂ€nslen. MilitĂ€rmakten Ă„terupprustas. Utrikespolitiken Ă„tertar en del likheter med den senare Sovjettiden. Regimen förstĂ„r vĂ€rdet av att ha klienter, medlöpare och finansiella hantlangare inne i andra lĂ€nder.

I gÄr var det 100 Är sedan Lenins kommunistparti gjorde en statskupp i S:t Petersburg. Den regering som tillkommit efter tsarvÀldets fall nÄgra mÄnader tidigare störtades. NÄgra veckor senare upplöstes en vald riksdag med militÀr makt. Diktaturen etablerades med polisstat och avrÀttningar. Efter snabb fred med Kejsartyskland som anvÀnt Lenins kommunister för att undergrÀva Ryssland utkÀmpades ett blodigt inbördeskrig samt ett krig mot Polen.

En av de klarsynta, som insÄg att Lenins diktatur skulle fÄ katastrofala följder, var de svenska socialdemokraternas ledare, Hjalmar Branting. Han reste 1918 till Paris och vÀdjade om militÀr intervention frÄn vÀstmakterna mot Lenin, för att rÀdda demokratin och skydda de demokratiska socialisterna frÄn att massakreras av kommunisterna. Det visade sig vara för sent. England och Frankrike var överanstrÀngda av kriget med Tyskland. Senare hade reaktionÀra grupper blivit dominerande pÄ den vita sidan i inbördeskriget.

Sovjetdiktaturen befÀstes, nÄdde höjden av sin makt efter andra vÀrldskrigets slut, men föll ihop dryga 70 Är efter kuppen i S:t Petersburg 1917. Sovjetstaten hade dÄ knÀckt samhÀllsekonomin med hejdlösa rustningskostnader och ett ytterligt ineffektivt ekonomiskt system.

De yttre skillnaderna mellan kommunismens och Putinismens Ryssland Àr avsevÀrda i det ekonomiska systemet och i de ideologiska dimslöjorna runt den rÄa maktutövningen. Nationalism och allians med den ortodoxa kyrkans ledning, som underordnad partner, har ersatt marxismen och det övriga kommunistiska formelsprÄket. Som hos auktoritÀra rörelser och regimer pÄ mÄnga hÄll i vÀrlden Àr det de fascistiska dragen i Putins regim som Àr pÄfallande.

Bland utlÀndska klienter och bundsförvanter finns en del kontinuitet med den senare Sovjettiden. Allianser med nationella icke-kommunistiska diktaturer som Syrien och liknande fanns redan för 50 Är sedan, likasÄ understödet till de lÄngtgÄende polisstatsmetoderna hos sÄdana klienter.

Bland de partier och intressen som Putinsystemet stöder eller utnyttjar i vÀst har kvarlevor av de gamla kommunistpartierna underordnad betydelse. Det Àr den yttre högern i Europa, och i en del kretsar kring Donald Trump, som attraheras av Putins system och av ryska pengar men Àven kÀnner den ideologiska slÀktskapen mellan fascistiskt anstruken europeisk och rysk nationalism.

Det officiella regimbesöket i Syrien frÄn svenska SD:s riksdagsgrupp, som gjordes helt nyligen, var symptomatiskt för europeisk yttre höger. Putins frÀmsta klient Assad, som med ryskt flyg och iranska knektar samt artilleri, storskalig tortyr, fördrivningar och massmord krossat motsidan i inbördeskriget Àr en frÄnstötande typ. Men som Putins vÀn har han en dragningskraft pÄ yttre högern.

Av större betydelse, för Putinstyrets finanser och som sĂ€kerhetshot mot vĂ€st, Ă€r de ryska oligark- och oljeintressenas inflĂ€tning i delar av finans- och energisektorerna i vĂ€stlĂ€nder. Sovjets femte kolonn av Moskvainriktade kommunister har i huvudsak bytts ut mot högerpopulister och nyfascister. Men till skillnad frĂ„n Sovjetsystemet har Putinregimen Ă€ven fĂ„tt en femte kolonn i kritstrecksrandiga kostymer, som hanterar ryska affĂ€rer i ”skatteparadis”, i EU:s rövarnĂ€sten som Cypern och Malta samt i etablerade finanscentra.

I de sistnĂ€mnda uppstĂ„r en lobby för att importera mer rysk gas och för att ta lĂ€tt pĂ„ ryska vĂ„ldsamheter i Syrien, i Ukraina – och dĂ€r det hĂ€nder nĂ€sta gĂ„ng.