Även om partibytet var otippat – det hör inte till vanligheterna att riksdagsledamöter byter parti – fanns det sedan en tid tillbaka tecken på att Reslow låg närmare SD och var mer kritisk mot M-ledningen än den genomsnittliga moderaten. Den 7 maj skrev han exempelvis ”Dags för en ny regering? Alia iacta est.” på Facebook, samtidigt som han länkade till Oscar Sjöstedts (SD) debattartikel i Dagens Industri, som drev tesen att ”det finns goda förutsättningar för ett samarbete mellan alliansen och Sverigedemokraterna”.
Det var dock inte första gången som Reslow visade var han står. 2015, när decemberöverenskommelsen fortfarande var i spel, valde han att bli utkvittad från omröstningen där de rödgrönas vårbudget släpptes igenom i riksdagen, eftersom han "inte köper DÖ". I samma veva klargjorde han och en annan moderat att de anser att det finns skäl för Anna Kinberg Batra (M) att öppna dörren på glänt för Sverigedemokraterna, dock med tillägget att det aldrig kunde gälla i regeringsfrågan (Sydsvenskan, 3/7-2015).
Därför känns det aningen märkligt, snudd på ologiskt, att Reslow väljer att lämna Moderaterna ett par månader efter att Kinberg Batra gjort just detta och det kan inte uteslutas att avhoppet snarare grundar sig i strategiska än i ideologiska skäl. Dels för att Patrick Reslow nyligen avgick som ordförande för Malmömoderaterna på grund av en intern konflikt. Dels för att SD är ett parti i medvind, medan Moderaterna dalar i opinionen.
Det senare betyder att antalet arvoderade blåa politikeruppdrag antagligen kommer att sjunka efter valet 2018, vilket betyder att en del partister behöver se sig om efter en annan försörjning. Dessutom kan Reslow sannolikt räkna med betydligt tyngre poster och en mer framskjuten position inom SD än i M, där han har fört en ganska anonym tillvaro som ledamot i konstitutionsutskottet.
Låter det oetiskt? Tja… det står givetvis var och en fritt att växla partimedlemskap. Däremot måste de som gör det ha i åtanke att de flesta i Sverige snarare röstar på ett parti än en person, även om riksdagsmandaten är personliga. Därför bör den som inte längre ställer upp på moderpartiets politik och värderingar lämna sin stol till nästa man eller kvinna på listan och, i Reslows fall, vänta med att ta plats i SD:s riksdagsgrupp tills efter nästa val.
Inte för att ett mandat mer eller mindre betyder något i praktiken för vare sig M eller SD. Men en väljare som la sin röst på Reinfeldts moderater, ska inte tvingas se sin förlängda demokratiska arm kroka i Jimmie Åkesson.