Ledare: Mer skattefrågor i EU

Länderna kan variera skattesatser och en del annat, men inom ramar som ska underlätta handel, tullhantering utåt samt skattekontroll. Där har det insetts att en del gemensamma skatteregler i EU inte är omöjliga eller oacceptabla.

Är det möjligt med moms borde det bli möjligt med koldioxid- och bolagsbeskattning. Det kunde göra betydande nytta i klimatpolitik och för att hindra en del länder att snylta på andras skattebaser.

Den reflexmässiga hållningen på många håll, även i Sverige, är att skattesystemen inte ska vara med i EU-samarbetet eller att det alltid ska vara enhällighetsbeslut där. Detta bör omprövas, med hänsyn till arbetet mot både klimatskador och skatteflyktsskador.

I båda fallen finns ett ganska starkt motstånd att övervinna. I båda fallen behövs, förutom EU-överenskommelser också bredare samarbete, främst inom industriländernas samarbetsorgan OECD. Dessutom kan de informella kontakterna i "G 20-gruppen" underlätta. Där ingår de största ekonomierna i världen – inklusive Indien och Kina.

Arbetet i OECD för att försvåra en rad ofta använda metoder för bolags skatteflykt har resulterat i ett paket med 15 "åtgärdsområden". En viktig del av detta omsattes i somras i en svensk lagrådsremiss som förberedelse till riksdagsbeslut. Paketet hade först klubbats 2016 i OECD-kretsen, men förankrats även i andra viktiga länder och accepterats på toppmöte i G 20-gruppen. Det var en viktig insats för att hålla tillbaka den systematiska skatteflykt som blivit utbredd genom dotterbolag i "skatteparadis".

Mycket av det som den här veckan dragits fram i ljuset, i ännu en "läcka" ur tidigare slutna bolagsregister och juristfirmor, har alltså möjliggjorts av missförhållanden som OECD-länderna nu sent omsider ingripit mot – om än bara delvis. Det kommer att behövas fortsatt arbete, på flera plan. Både skattereformer i enskilda länder och samordnade spärrar mot skatteflyktsnäringarna på Bermuda eller Malta.

Den svensk som de senaste dagarna gett den internationella skatteflyktsmentaliteten ett ansikte är knappast förre Scaniachefen, som nu är styrelseordförande i Svenskt Näringsliv. Det är snarare ägaren till språkskolekoncernen EF, mångmiljardären Bertil Hult. EF har använt sig av att en del länder, även inom EU, utformat sina företagsskatteregler så att de särskilt gynnar att licens-, patent- och royaltyinkomster passerar genom dessa länder. I en del fall, särskilt USA och Japan, har stora industriländer hållit fast vid mycket höga bolagsskattesatser i system fyllda med diverse särintressens undantag och kryphål.

Detta får företag att försöka hålla kvar exportinkomster utomlands. Men även länder som Sverige, med reformerat skattesystem och en internationellt normal och konkurrensmässig bolagsskatt, utsätts för att vinstmedel slussas via Luxemburg, Cypern, Malta samt diverse skatteflyktsholmar – genom mer eller mindre konstlade räntebetalningar och interna royaltytransaktioner.

Detta åtgärdas delvis, men knappast tillräckligt, med de inom OECD och G20 överenskomna uppstramningarna. Men det skulle – bland annat – också behövas en "korridor" med en högsta och en lägsta bolagsskattesats för EU-länder. På motsvarande sätt borde det fastställas en lägsta nivå för koldioxidskatt i EU, med en del tillhörande regler om vilka temporära undantag som får göras i industrier utsatta för konkurrens från sådana länder utanför EU där klimatpolitik saknas.

På båda områdena har initiativ tagits av den nye franske presidenten Macron. På båda områdena hoppas mer kortsynta lobbyintressen i näringslivet på framgång för de snyltarländer som av egenintresse vill bromsa och obstruera.