Lööf borde sträva efter fred med LO

Parterna på arbetsmarknaden måste enas inom ett år. Det budskapet hade Annie Lööf (C), på Centerns kommundagar i Göteborg.

Övrigt2017-02-01 07:44
Detta är en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

Annars blir kravet lagstiftning om en ny anställningsform, för att nyanlända och andrasom står långt från arbetsmarknaden ska komma in i arbetslivet.

Samma dag skickade Carola Lemne, VD i Svenskt Näringsliv, ut en proklamation med det omvända budskapet. Politikerna ska ta över, ändra arbetsmarknadsreglerna, och inte lita på parterna.

Låsningar och ömsesidig misstro har förvärrats, i politiken och mellan organisationerna. Förstelningen har av alltför många börjat ses som något slags naturlag. Frågor som verkligen behöver hanteras med kompromiss och ömsesidigt hänsynstagande drivs i onödan till konfrontation. Det ställer till skada, inte bara på arbetsmarknaden, utan också genom att hindra bredare samarbete i andra frågor.

I politiken är samtalsklimatet iskallt mellan Socialdemokraterna, och deras fackligt meriterade statsminister, samt Centern, med dess stora närhet till vissa arbetsgivar- och intresseförbund – som Almega och Företagarna. Stefan Löfven och Annie Lööf kan kortsiktigt stimulera humöret hos en del egna sympatisörer genom hårt språk. Men de motverkar då politiska lösningar på andra områden, exempelvis skattereformer och finansiering av försvarskostnader, där demokratins handlingsförmåga behöver vårdas. De kan även stärka de kansliradikala tendenserna i organisationerna. Sådant försvårar för dem i fack och näringsliv som kan och vill vara konstruktiva och gå avtalsvägen.

Fredagens utspel från Svenskt Näringsliv var en del av nedfallet från en sällsynt ledsam uppvisning av oförmåga från LO och Svenskt Näringsliv i december. Ett initiativ till förhandlingar om introduktionsanställningar eller liknande kvaddades innan det riktigt kommit i gång. Det kom en kaskad av ömsesidiga beskyllningar och påståenden om egen kompromissvilja. Men låsningen satt kvar.

Detta beteende borde mer ansvarsbärande partier, såsom Centern och Socialdemokraterna, akta sig för att understödja. Anställningsformer hanteras bäst i kollektivavtal, särskilt närdet behövs anpassning till skiftande förhållanden i olika yrken och branscher. Sverige behöver en rejäl dos av det som kallades "Saltsjöbadsanda" på arbetsmarknaden. Personer som förre Scaniachefen Leif Östling och LO:s Karl-Petter Thorwaldsson borde använda sina ordförandeposter till detta.

Annie Lööf är en av dem som fått mer handlingsutrymme genom det pågående sammanbrottet för Anna Kinberg Batras(M) ställning som trovärdig oppositionsledare. Men det gäller då att inte ensidigt tänka på profilering inför tiden bortom 2018 eller 2022. I en rad stora frågor skulle det vara välgörande med lösningar över blockgränsen. inte om några år, utan ganska snart. Dit hör vägarna in på arbetsmarknaden.

Annie Lööf och Stefan Löfven har tillsammans nycklarna till att öppna för att lösa en del sådana frågor. De bör använda dem, i stället föratt slänga dem i sjön och dessutom drämma igen dörrar. Från var sitt håll borde de sätta press på parterna. De och andra borde aktivt söka kompromisser om sådant som förpestar relationen mellan parterna. Dit hör villkoren för offentlig upphandling – där riksdagen, föga konstruktivt, har spelat bollen tillbaka till regeringen.