Om klimatfrågan hade varit en vanlig fråga, hade utgångsläget för FN:s klimatmöte i Warszawa varit lysande.
Så sent som i september enades FN:s vetenskapliga klimatpanel, IPCC, om att människan ligger bakom uppvärmningen av jorden. Samtidigt fastslog panelen att om människan är orsaken, är hon även lösningen, och i rapporten bekräftas att det är fullt möjligt att undvika de mest katastrofala temperaturhöjningarna om man agerar snarast. Det borde således ha varit en formsak att klubba igenom de nödvändiga besluten innan Warszawamötet avslutades efter nästan två veckors förhandlingar.
Men ibland är det lika stor skillnad mellan teori och praktik som mellan vetenskap och politik. De vetenskapliga teorierna nattmanglas på både bredden och tvären, urholkas och urvattnas, innan de omsätts i praktisk politik. Minns statsminister Fredrik Reinfeldts (M) trötta uppsyn efter klimatmötet i Köpenhamn 2009, där det stora globala klimatavtalet slutade i en icke-bindande överenskommelse.
Ur den aspekten blev sammandrabbningen i Warszawa en icke-favorit i repris. Eller som miljöminister Lena Ek (C) uttryckte saken: Det som vi i EU tycker är tråkigt är att det inte är tydligt, inte är tvingande och inte är fördelat. Det sista syftar på att man ännu inte har enats om hur mycket varje enskilt land ska betala till klimatfonden, som ska finansiera åtgärder för att hålla nere u-ländernas utsläpp av växthusgaser när de industrialiseras.
På den positiva sidan finns att mötet i Warszawa inte är slutet och, för att travestera Winston Churchill, inte ens början på slutet, men kanske eller förhoppningsvis slutet på början.
Syftet med mötet var att ta fram en tidsplan för de fortsatta förhandlingarna som i sin tur ska kratta manegen för det stora globala klimatavtalet, som enligt planen ska skrivas under vid klimatmötet i Paris i slutet av 2015. Och misslyckandet till trots så togs det ett litet steg i rätt riktning. Cirka 190 länder enades om att de ska meddela hur stora utsläppsminskningar de kan tänka sig att genomföra, senast nio månader före mötet.
Dessförinnan, under 2014, kommer klimatet att ha en stående plats på den globala agendan. Under World Economic Forum i januari ägnas en hel dag åt klimatet. Under året kommer EU:s regeringschefer att behandla EU-kommissionens förslag om klimatmål för 2030 och i december hålls ett klimattoppmöte i Peru.
Å andra sidan spelar det ingen roll hur prioriterad klimatfrågan är i retorik och mötestid, så länge länderna med lägst ambitioner, läs USA, Kina och Ryssland, tillåts styra tempot i förhandlingarna. Då riskerar världsledarnas tête-à-tête i Paris, att bli en väldigt trist repris av sessionen i Köpenhamn.