Språket förändras hela tiden. Nya uttryck kommer till och andra blir ovanliga och försvinner till sist helt. Även grammatik och vad som anses vara rätt sätt att skriva på förändras över tid, ehuru långsamt.
Att läsa en text från 1700-talet går oftast ganska bra, även om där förstås kan finnas ord som vi sällan använder i dag. Men en text från medeltiden är svårare att förstå.
En del språkliga uttryck har också en tydlig tidsstämpel, även om de överlever längre än de fenomen som de från början betecknade. Jag tänker här till exempel på de många talesätt, som måste ha sitt ursprung i industrialismens barndom: lägga på ett kol, lägga på en rem, få upp ångan. Eller alla de som är relaterade till järnvägen, och som väl härrör från en tid då tågen var det senaste och allra mest moderna: det går som på räls, något har spårat ur och så vidare.
Tågen går förstås fortfarande, även om järnvägen knappast förknippas med den tillförlitlighet som uttryck som "att gå som tåget" vittnar om. Men ångmaskiner är knappast längre i bruk, och att lägga på ett kol är alltså inte något som någon gör nuförtiden. Ändå lever uttrycken kvar i överförd bemärkelse – även om de kanske inte längre används så flitigt. Kanske vet inte alla ens vad de betyder. I så fall kan de ju googla.
Vilka språkliga vändningar som skapas i dag blir i framtiden stående uttryck? Det vet vi förstås inte, men spekulera går ju. Kanske kommer "googla" inte bara betyda att söka på nätet, utan att ta reda på faktauppgifter i största allmänhet?