Tvärtom märks det tydligt vilka elever som har välutbildade föräldrar och talar svenska hemma, och vilka som inte har det. Detta trots att få – om ens någon – politiker vill att föräldrarnas bakgrund ska synas i betygen.
Det här är inget marginellt problem, som rör en handfull personer. I samband med att Pisa-resultaten presenteras har OECD upprepade gånger påpekat att svenska elevers bakgrund spelar stor roll för prestationerna. Och när Skolkommissionen nyligen ladefram sina förslag var en central punkt att likvärdigheten i skolsystemet måste öka.
Men de fina orden och visionerna till trots, har utvecklingen gått åt fel håll, vilket sannolikt dels beror på att många inte förstått vidden av problemet. Dels på att en del inte brytt sig, eftersom de som drabbas värst är barnen med sämst förutsättningar.
Det syns bland annat i en rapport från Skolinspektionen, som efter att ha pratat med personalen på en av landets högstadieskolor, konstaterade att eleverna som presterar svagt anses vara ”bruksbarn som inte vet så mycket annat”.
Den inställningen är förödande. Särskilt för elever med svagt stöd hemifrån, då vi vet att höga förväntningar är avgörande för den inre motivationen.
Därmed inte sagt att inställningen är allt och resurserna inget. För det går inte att komma ifrån att lärare, läromedel och skolhälsovård kostar. Och givetvis måste ersättningssystemet rimma med det kompensatoriska uppdraget.
Därför är det rätt, och troligtvis inte särskilt kontroversiellt, av utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) att försöka få in en del av det permanenta statsbidraget till problemskolor, som Skolkommissionen föreslog, redan i höstbudgeten (DN, 12/5). Utöver det behöver den kommunala skolpengen på en del håll viktas mer än i dag, så att barn från hem utan studietradition får samma chanser som barn från hem där bokhyllorna svämmar över.
Det är runt de här frågorna den utbildningspolitiska debatten bör kretsa. Inte vid hur det fria skolvalet är uppbyggt, eftersom svensk skola inte står och faller med vilka urvalskriterier som gäller.
Däremot avgörs en stor del av Sveriges framtid av om vi lyckas skapa ett bra skolsystem. Inte bara för dem som väljer rätt, utan där alla elever får möjlighet att nå sin fulla potential.